Stycket

22.1.6. Ren förmögenhetsskada i andra fall. SkL ger som bekant bara en begränsad möjlighet till utomobligatoriskt ansvar för ren förmögenhetsskada; i princip krävs brottsliga gärningar, när det inte gäller ansvar för det allmänna (2 kap. 2 § och 3 kap. 1 §). I flera omdiskuterade fall har dock HD utdömt skadestånd utan att brott kunnat åberopas — senast i NJA 2005 s. 608, där det ansvariga företaget på ett kvalificerat otillbörligt sätt ingripit i andras avtalsförhållande till skada för ena parten. Domskälen tydde på att detta undantag från huvudregeln bara skulle ha begränsad räckvidd, men avgörandet har i varje fall fått en efterföljare i RFS 2008:15=RH 2008:46. Ett skogsföretag hade avverkat skog på en fastighet trots klara indikationer på att ett annat företag redan hade rätt till samma skog med företräde enligt 7 kap. 22 § 1 st. JB. Det avverkande företaget ansågs ha handlat så kvalificerat otillbörligt genom att förhålla sig okunnig om de rätta förhållandena att det ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt de principer som fastslagits i 2005 års prejudikat. Domen synes gå längre än HDavgörandet innebar såtillvida som avsteget från god sed knappast var lika markant i hovrättsfallet. I vart fall innebar förfarandet en kränkning av en konkurrerande rättighet i ond tro. — Däremot har i en tidigare hovrättsdom om ren förmögenhetsskada, RFS 2004:40, talan ogillats mot en fackförening, som påstods ha förfarit otillbörligt genom att besöka en klädbutik för att upplysa dess kunder om att företaget var satt i blockad, något som visade sig vara felaktigt. Fackföreningens förfarande — som berodde på ett misstag — ansågs inte så graverande att det medfört skadeståndsskyldighet för föreningen. Domen kom förstås före NJA 2005 s. 608, men troligen skulle utgången ha blivit densamma också idag.s. 762