Stycket

5.NJA 2008 s.861 rörde också allmänna förutsättningar för SkL:s tilllämplighet. En person hade blivit bestulen på pengar som utgjorde utbyte av narkotikabrott och krävde tillbaka beloppet av tjuven. Denne menade att talan skulle avvisas eller ogillas, eftersom rättsordningen inte skall hjälpa den skadelidande i en sådan situation. Det gav HD anledning att diskutera den allmänna frågan om en brottslig gärning av den skadelidande kan medföra att hans rätt till skadestånd faller bort. Problemet är känt bl.a. från det vanliga påståendet (troligen beroende på något missförstånd) att fastighetsägare riskerar att bli skadeståndsskyldiga mot inbrottstjuvar som halkar på trappor som inte sandas. Domstolen tog bl.a. upp synpunkten att samhället var intresserat av att inte brottslingar skulle få behålla utbytet av brott; detta tillgodosågs av reglerna om förverkande, men här hade inte förverkande förekommit. Det var inte heller något enskilt intresse som hade företräde framför den skadelidandes anspråk. Att pengarna var utbyte av brott var därför ingen grund för att avvisa eller ogilla skadeståndstalan. — HD har alltså sammanvägt en mängd olika förhållanden för att komma till detta resultat, som lär ha väckt viss förvåning på sina håll; resonemanget gör det inte alldeles klart var gränsen går för rätten till skadestånd. I varje fall kan fortfarande inte den halkande inbrottstjuven räkna med någon ersättning.s. 755