Närliggande

4.En annan fråga om gränserna för SkL:s område kom upp i NJA 2008 s. 100. Det finns ju åtskilliga ersättningsanordningar som inte regleras av SkL; ett exempel är brottsskadelagen, som innehåller självständiga regler om ersättning, och dessutom förekommer lagstiftning om ersättning för olika lagliga ingripanden i enskild rätt från det allmännas sida — inte bara expropriationslagen utan också mera speciella lagar. I 2008 års fall blev den s.k. zoonoslagen aktuell. Ett salmonellasmittat foder hade levererats till en lantbrukare; sedan staten vidtagit åtgärder mot smittan hos lantbrukaren fick denne ersättning från Jordbruksverket enligt den nämnda lagen, varpå verket krävde tillbaka ersättningen regressvis från den som levererat det smittade fodret. HD fann att sådana ersättningar inte utan uttryckligt författningsstöd kunde återkrävas av annan, om inte särskilda skäl föranledde det; här saknades både författningsstöd och särskilda skäl. Talan ogillades alltså. — Avgörandet stämmer med en allmän princip i rättspraxis att åtgärder som en myndighet är skyldig att utföra inte kan grunda ersättningskrav mot den som föranlett åtgärderna (jfr bl.a. NJA 2001 s. 627 och NJA 2004 s. 566) — för övrigt en påfallande mild regel särskilt när någon vållat skada genom brott. I det aktuella fallet kan man undra vad som utgör ”särskilda skäl” för återkrav; sådana reservationer skapar ju en viss rättsosäkerhet. Men HD kan som så ofta annars ha velat reservera sig för möjligheter som man inte kunnat överblicka i målet.s. 755