Se bl.a. NJA 1982 s. 738. Att detta alltjämt är huvudregeln framgår av HD:s domskäl i NJA 2008 s. 120.
Hänvisas från p. 1 (s. 714)
1.Skiljeförfarandets tvistelösande funktion vilar — bortsett från legala skiljeförfaranden — uteslutande på avtalsrättslig grund. Det är nämligen skiljeavtalet som — till följd av dess verkan som rättegångshinder — medför en omstyrning av tvistlösningsform från rättegång till skiljeförfarande. De tvistefrågor som omfattas av skiljeavtalet ska avgöras av skiljemän, medan frågor som faller utanför skiljeavtalet ska avgöras av domstol. Skiljeavtalets verkan som rättegångshinder kan således få den opraktiska konsekvensen att en tvist till viss del ska avgöras av skiljenämnd och till viss del av domstol. Trots att praktiska skäl talar för en sammanläggning saknar lagen (1999:916) om skiljeförfarande (LSF) en dylik bestämmelse och huvudregeln är att uppdelning av tvisten mellan de olika forumen ska ske.s. 714