Närliggande

5.Det finns även några omständigheter som inte bör tillmätas betydelse för jävsbedömningen: Domstolen är kollegial (en ledamots lägre grad av opartiskhet kan inte läkas av annan ledamots högre); domaren har säte i domstolen som en följd av en rekryteringsreform (parter och allmänhet skall inte behöva acceptera en lägre standard för oväld av en sådan domare); domen eller beslutet meddelas som ett led i handläggningen av målet (ett sådant avgörande kan ha stor betydelse för parterna och inte vara överklagbart). 10.5 Domare och skiljemän: olika standard för opartiskhet? Högsta domstolen får sägas ha tillämpat en striktare standard i NJA 2007 s. 841 än Regeringsrätten gjorde i RÅ 2009 ref. 8. Det illustreras av att HD:s dom ligger helt i linje med IBA:s regler medan regeringsrättsdomen avviker från de krav som ställs i Europadomstolens praxis och de internationella dokumenten. Kan denna skillnad likväl ha fog för sig, därför att högre krav bör gälla för en skiljeman? I sin dom i målet T 156-09 gör HD gällande ”att kravet på objektivitet och opartiskhet måste ställas särskilt högt när det gäller skiljemän…” Det finns förvisso flera skäl som talar för att en strikt standard bör gälla för en skiljeman. En part kan vara benägen att välja en skiljeman som kan antas vara välvilligt sinnad. Ett skiljeförfarande är i princip ett eninstansförfarande; en skiljedom kan inte klandras på materiella grunder. Skiljemannen anses stå något friare i sin rättstillämpning än en domare. Å andra sidan kan man ställa något lägre krav på en skiljeman än en domare, därför att ett skiljeförfarande inte behöver åtnjuta samma förtroende hos allmänheten som ett förfarande i domstol. Det visas av att parterna kan utse partiska skiljemän förutsatt att de är medvetna om vari partiskheten består; de får till och med avtala om att utse partiska skiljemän. Det har hävdats att jävsbedömningen kan påverkas av att en skiljeman har särskilt värdefulla kvalifikationer eller åtnjuter stort förtroende i breda kretsar.s. 710