M öjligen kan grunden härför sökas i tidigare praxis, se Kleineman, Försäkringsbolagens utredningskostnader som skadeståndsrättsligt metodproblem. NJA 1983 s. 209 ger att en fastighetsägare som — oberoende av vållande — blir ersättningsskyldig för saneringskostnader avseende kommunal avloppsanläggning inte också är skyldig att ersätta kommunens ospecificerade administrationskostnader i anledning av saneringen. Av NJA 1989 s. 251 följer att utredningskostnaderna hos en kommun i egenskap av skadelidande inte kan ersättas som trafikskadeersättning. Detta är ju i båda fallen något helt annat än att en avtalspart, försäkringstagare, oaktsamt orsakar motparten, försäkringsbolaget, onödiga utredningskostnader, Bengtsson, Om skarpsinnig rättsfallstolkning, s. 526 f. Jfr numera även NJA 2001 s. 627.
Hänvisas från p. 18 (s. 598)
18.Man kan fråga sig varför inte vanliga kontraktsbrottsregler ska gälla för försäkringsbolagets rätt till skadestånd. Det faktum att försäkringsbolag alltid företar viss utredning efter anmälan innebär inte att det uppstår ett kausalitetsproblem. Någon utredning skulle ju inte ha företagits utan den aktuella anmälningen. Om anmälningen gjorts av oaktsamhet är det svårt att se varför en rätt till ersättning skulle vara utesluten. Här torde knappast varje felbedömning av en försäkringstagare anses oaktsam. En anmälan behöver inte nödvändigtvis uppfattas som en ovillkorlig begäran om betalning. Man kan också se en anmälan som en upplysning om att försäkringsfall potentiellt föreligger. Inte heller kan förekommande adekvansproblem motivera generell ansvarsbefrielse utanför brottsliga fall. Det kan här påpekas att en köpares utredningskostnader rörande fel i varan generellt anses ersättningsgilla som s.k. direkta förluster, dvs. som skador som typiskt sett är lättare att förutse till sin typ och storlek än s.k. indirekta förluster. Detsamma torde gälla en säljares rätt till ersättning vid en köpares misstag om att varan är behäftad med fel. NJA 1994 s. 709 lägger inget formellt hinder i vägen för uppfattningen om ett sedvanligt kontraktsrättsligt skadeståndsansvar, eftersom den valda ersättningsgrunden brottsligt skadevållande inte utesluter förekomsten av kontraktsgrunden, men domskälen ger onekligen heller inget stöd för det.s. 598