Rättsfallen NJA 1990 s. 84 I och II är fortfarande anmärkta i lagboken, men tilllämpas alltmer sällan.
Hänvisas från p. 6 (s. 510)
6.Det nuvarande systemet är inte heller tillräckligt transparent. I vart fall när det gäller den ”net-widening” som skett när det gäller tillämpningsområdet för samhällstjänst är det inte en alltför vild gissning att skälen för denna mera har dikterats av en önskan att i vissa situationer något kunna skärpa en icke-frihetsberövande påföljd än av att — som var tanken med reformen — förbehålla påföljdskombinationen för de situationer där det rör sig om att byta ut ett konkret fängelsehot, dvs. när det vid en prövning enligt 30 kap. 4 § andra stycket BrB i sig föreligger en presumtion för fängelse, mot en mera human men ändå rimligt ingripande påföljd. Även om det inte går att skylla på själva utformningen av regelsystemet i denna fråga, inbjuder redan det faktum att samhällstjänst inte är en egen påföljd utan måste hängas på en villkorlig dom eller en skyddstillsyn till den här formen av utvidgning av tillämpningsområdet; en företeelse som även har bekräftats i en del rättsfall från HD. Det mest talande exemplet i underrättspraxis är annars påföljdsvalet vid misshandelsbrott där det numera ytterst sällan döms till villkorlig dom och böter när det inte föreligger provokation eller någon annan förmildrande omständighet, trots att det inte var ovanligt före införandet av möjligheten att förena en villkorlig dom med samhällstjänst. Vid utformningen av ett reformerat system är det därför viktigt att förebygga den här typen av rättsutveckling, som har skett vid sidan av de egentliga kriterierna för samhällstjänst.s. 510