Stycket

11.Samtidigt skall det framhållas att det inte hänvisas till punkt 3 i NJA 1991 s. 255. Det är således inte säkert att rättsfallet handlar om just frivillig angivelse. Osäkerheten kring tolkningen förstärks även av det faktum att Högsta domstolen i NJA 1999 s. 561 hänvisade såväl till punkt 2 som punkt 3 i samband med prövningen av om den tilltalades handlande skulle beaktas vid påföljdsbestämningen. I NJA 2008 s. 359 diskuterar Högsta domstolen dessutom om inte det faktum att den tilltalade inte endast angett sig frivilligt utan också aktivt medverkat inte bara till utredningen av brotten utan också till att tillgripet gods kunnat lämnas tillbaka till ägarna borde omfattas av punkt 2. I vart fall, menar Högsta domstolen, måste en medverkan till utredning av den egna brottsligheten under vissa förhållanden vara en sådan omständighet som kan beaktas enligt punkt 8.s. 485