Stycket

1.5.1 Svensk domsrätt i förmögenhetsrättsliga mål I NJA 2006 s. 354 väckte ett svenskt bolag talan mot ett amerikanskt bolag för att få fastställt att det amerikanska bolagets europeiska patent inte hindrade det svenska bolaget från att använda sig av en viss teknik. Det amerikanska bolaget gjorde bl.a. jurisdiktionsinvändning med hänvisning till bristande svensk domsrätt. Bryssel/Luganoreglerna var inte tillämpliga på grund av svarandens hemvist i USA, men tingsrätten använde sig icke desto mindre analogt av dessa reglers artikel 5(3) om s.k. deliktforum och fann svensk domsrätt föreligga. Hovrätten avslog överklagandet eftersom den ”i allt väsentligt” delade tingsrättens bedömning. Även HD ansåg svensk domsrätt föreligga, men med en annan motivering. HD sökte vägledning i de interna svenska forumreglerna, närmast i 10 kap. 3 § första stycket andra meningen rättegångsbalken, som stadgar att den, som inte har känt hemvist inom riket, i tvist som rör lös egendom får sökas där egendomen finns. HD påpekade att tvisten gällde omfattningen av det amerikanska bolagets europeiska patent, som hade samma rättsställning i Sverige som om det hade meddelats av svensk patentmyndighet, och att patentet hade ett förmögenhetsvärde och kunde utmätas. Starka ändamålsskäl talar enligt HD för att det bör vara möjligt att erhålla ett i Sverige gällande avgörande och 65 § patentlagen (1967:837) tillhandahåller en behörig svensk domstol. Mot denna bakgrund, och då några särskilda skäl inte talade häremot, ansågs patentet grunda svensk domsrätt. — Avgörandet bekräftar att Bryssel/Luganoreglerna trots vissa uttalanden i tidigare mål (se NJA 1994 s. 81 och 2001 s. 800 samt AD 1995 nr 120) inte utan vidare kan användas analogt utanför sitt direkta användningsområde, inte ens i domsrättsutvidgande riktning (se också NJA 2007 s. 482, som kommenteras av Pålsson i SvJT 2007 s. 722–723 och 723–725 och av Saf i JT 2007–08 s. 920–930). Det förefaller dessutom naturligare att anse den aktuella tvistefrågan falla under 10 kap. 3 § första stycket andra meningen rättegångsbalken, som saknar motsvarighet i Bryssel/Luganoreglerna, än under deliktforum. Det är också intressant att HD använde sig analogiskt av 10 kap. 3 § första stycket andra meningen rättegångsbalken trots att denna interna forumregel på grund av den exklusiva specialregeln i 65 § patentlagen inte ens var tillämplig på den interna forumfrågan i detta fall (se därom Bogdan i NIR 1980 s. 272–274 och 276).s. 60