Stycket

3.I AD 2007 nr 2 fick Arbetsdomstolen pröva giltigheten av ett under 2001 mellan ett cypriotiskt bolag och ett svenskt fackförbund ingånget kollektivavtal avseende ombordanställda på ett i Bahamas registrerat fartyg. Kollektivavtalet, som ingicks då fartyget försatts i blockad i en svensk hamn, innehöll en lagvalsklausul som angav att svensk rätt skulle tillämpas vid tvister rörande avtalet. Bolaget gjorde emellertid gällande att rätten i flaggstaten Bahamas skulle tillämpas vid prövningen av avtalets giltighet. Arbetsdomstolen ansåg med hänvisning till sitt avgörande AD 1992 nr 10 att lagvalsklausulen tillkommit under tvång och därför skulle lämnas utan avseende vid prövningen av avtalets giltighet. I enlighet med den svenska internationella privaträttens huvudregel tillämpade domstolen i stället lagen i den stat där fartyget var registrerat, dvs. den bahamanska flaggans lag. Enligt bahamansk rätt var kollektivavtalet ogiltigt på grund av att fackförbundet inte uppfyllde föreskrivna krav på representativitet. Den s.k. lex Britanniaregeln i medbestämmandelagens 25a § var inte tillämplig i detta fall, eftersom den endast handlar om sådana kollektivavtal vilka enligt utländsk rätt är ogiltiga på den grunden att de tillkommit efter en stridsåtgärd, medan ogiltighetsgrunden i det aktuella fallet var bristande representativitet. Domstolen kom således fram till att kollektivavtalet i fråga var ogiltigt. — Av referatet framgår inte klart vilken rättsordning som Arbetsdomstolen tillämpade när den ansåg lagvalsklausulen ogiltig. Till skillnad från 1992 års avgörande måste domstolen i fråga om ett år 2001 ingånget kollektivavtal beakta 1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, vilken i enlighet med lagen (1998:167) gällde som lag här i riket i fråga om avtal ingångna den 1 juli 1998 eller senare. I enlighet med konventionens artiklar 3(4) och 8(1) skall frågor om en lagvalsklausuls civilrättsliga ogiltighet, inklusive ogiltighet på grund av tvång, i princip avgöras enligt den genom samma klausul valda rättsordningen, dvs. i det aktuella fallet enligt svensk rätt. Så har måhända också skett, trots att domstolen inte hänvisat till den svenska avtalslagen eller någon annan relevant svensk bestämmelse; en svensk domstols tystnad om vilken rättsordning som den tillämpar torde normalt kunna tolkas så att det rör sig om svensk rätt. Har domstolen på detta sätt kommit fram till att lagvalsklausulen var ogiltig, fick tillämplig lag för kollektivavtalet bestämmas enligt gällande svenska kollisionsregler. Även på denna punkt borde domstolen ha tillämpat den ovannämnda Romkonventionen. Det finns dock inga tecken på att domstolen beaktade konventionens kollisionsregler, låt vara att det är sannolikt att även dessa regler skulle ha lett till tillämpning av bahamansk rätt. Avgörandet kommenteras av Saf, JT 2008–09 s. 220–229 och i Yearbook of Private International Law, vol. IX, 2007, s. 481–493.s. 54