Stycket

15.Enligt 2 kap. 2 och 5 §§ lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo skall boutredning, bodelning och arvskifte efter en svensk medborgare med hemvist i utlandet i princip äga rum i Sverige och omfatta även egendom utomlands, inklusive egendom i hemvistlandet. NJA 2008 s. 660 (se avsnitt 3.1 ovan) handlade om kvarlåtenskap efter en år 1963 avliden svensk och amerikansk medborgare med hemvist i New York, närmare bestämt om hans amerikanska dödsbos behörighet att inför svensk domstol väcka talan mot den i Sverige bosatta änkan avseende vissa tillgångar vilka påståtts ha efterlämnats i USA och inte ha blivit föremål för den genomförda svenska förrättningen. HD gjorde det klart att 1937 års lag inte hindrar att svensk domstol prövar anspråk som ställs av en utländsk dödsboförvaltning och att detta gäller också i fall där det varit rättsligt möjligt att få egendomen indragen i den svenska förrättningen. — Att svensk domstol kan pröva det utländska dödsboets anspråk innebär självfallet inte att dödsboet nödvändigtvis även kommer att tillerkännas rätt till några tillgångar, men den sistnämnda frågan berördes inte i avgörandet.s. 53