EG-domstolens och svensk rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2006–20083 hänvisningar
- I NJA 2008 s. 660 fann HD att det inte kunde anses vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna ett amerikanskt domstolsförordnande varigenom en delägare i ett amerikanskt dödsbo tillerkänts behörighet att ensam företräda dödsboet (se närmare i avsnitt 3.1 nedan).
- I NJA 2008 s. 660 fick HD ta ställning till svarandens påstående att ett amerikanskt (i delstaten New York hemmahörande) dödsbos talan fick avvisas eftersom dödsboet saknade partsbehörighet i Sverige och dessutom företräddes av en icke-behörig företrädare. HD kom fram till att partshabiliteten skulle avgöras med tillämpning av dödsboets personalstatut, dvs. lagen i New York. Efter att med biträde av UD ha inhämtat en utredning om innehållet i New Yorks rättsordning konstaterade HD att ett dödsbo har rättskapacitet och kan väcka talan och uppträda som part i en rättegång i New York och därmed också vid svensk domstol. Detta gällde trots att en dödsboförvaltning rörande samma arvlåtare hade anordnats även i Sverige. Även frågan om vem som äger företräda det amerikanska dödsboet bedömdes enligt dess personalstatut (”den lag som reglerar dödsboets rättsliga ställning”), så att den person som av domstolen i New York utsetts till dödsboets ”administrator” ansågs behörig att företräda dödsboet även vid svensk domstol. — Av HD:s beslut framgår bl.a. att när dödsboförvaltning efter en och samma arvlåtare sker i flera länder så uppstår parallella dödsbon vilkas rättssubjektivitet och företrädarskap bedöms var för sig och enligt olika rättssystem. I samma beslut gjorde HD vissa uttalanden vilka, trots att de inte var avgörande för utgången, synes bekräfta huvudprincipen att personer som har såväl svenskt som utländskt medborgarskap i internationellt privat- och processrättsliga sammanhang i princip skall behandlas som svenska medborgare. Enligt HD var 2 kap. 5 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, enligt vilken boutredning, bodelning och arvskifte efter svensk medborgare skall omfatta även egendom i utlandet, tilllämplig ”med hänvisning till H.M:s svenska medborgarskap och oavsett att han var medborgare också i USA”.
- Enligt 2 kap. 2 och 5 §§ lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo skall boutredning, bodelning och arvskifte efter en svensk medborgare med hemvist i utlandet i princip äga rum i Sverige och omfatta även egendom utomlands, inklusive egendom i hemvistlandet. NJA 2008 s. 660 (se avsnitt 3.1 ovan) handlade om kvarlåtenskap efter en år 1963 avliden svensk och amerikansk medborgare med hemvist i New York, närmare bestämt om hans amerikanska dödsbos behörighet att inför svensk domstol väcka talan mot den i Sverige bosatta änkan avseende vissa tillgångar vilka påståtts ha efterlämnats i USA och inte ha blivit föremål för den genomförda svenska förrättningen. HD gjorde det klart att 1937 års lag inte hindrar att svensk domstol prövar anspråk som ställs av en utländsk dödsboförvaltning och att detta gäller också i fall där det varit rättsligt möjligt att få egendomen indragen i den svenska förrättningen. — Att svensk domstol kan pröva det utländska dödsboets anspråk innebär självfallet inte att dödsboet nödvändigtvis även kommer att tillerkännas rätt till några tillgångar, men den sistnämnda frågan berördes inte i avgörandet.