I ljuset av viss annan rättspraxis avseende statens möjligheter till regress för myndigheters kostnader kan i och för sig betvivlas huruvida staten har någon regressrätt över huvud taget. Jfr NJA 1950 s. 610, NJA 2004 s. 566 och NJA 2001 s. 627. Det kan dock sägas att dessa rättsfall rör kärnan i myndigheternas uppgifter. Vårdplikten avseende omhändertagen egendom utgör däremot en incidens av myndighetens fullgörande av sina uppgifter, inte någon direkt och central uppgift för myndigheten.
Hänvisas från p. 7 (s. 324)
7.Eftersom ägaren av praktiska skäl i de flesta fall torde föredra att vända sig mot staten och dess djupa fickor istället för att vända sig mot en privat part, är det svårt att i rättspraxis hitta klara svar på frågan om ansvarsfördelningen mellan det allmänna som legal och en faktisk custor. Det som krävs skulle vara rättsfall om återkrav från staten mot den faktiska custorn eller ett fall i vilket ägaren vänt sitt anspråk direkt mot den faktiska custorn. Veterligen finns inget sådant rättsfall publicerat. Den slutliga ansvarsfördelningen mellan det allmänna som legal custor och faktiska custorer kan alltså inte med säkerhet fastställas.s. 324