6 · Betydelsen av avtalets kontext och ändamål

1.Den välkände engelske domaren Lord Denning förde en envis kamp mot den stränga bundenheten vid ordalydelsen i engelsk rätt. Han uppmanade domarna att göra sig fria från bokstavsträleriet och i stället använda alla de juridiska verktyg som står till buds för att tillse att avtalet ges en rimlig tolkning. Med den fjärde och femte punkten markerar Lord Hoffman att utvecklingen kommit att gå i denna riktning.s. 10

2.Ordalydelsen enligt normalt språkbruk utgör fortfarande utgångspunkten för tolkningen. Rättsutvecklingen har dock inneburit ett erkännande av att avtalstolkningen inte endast kan vara en fråga om att fastställa avtalets språkliga och grammatiska innebörd. Det uttrycks en skepsis mot att ordalydelsen nödvändigtvis har en ”naturlig” eller ”ordinär innebörd”, som skulle kunna förstås isolerad från sitt sammanhang. Som en följd härav har man övergivit dogmatiska tolkningsregler som ”the plain meaning rule” eller ”the golden rule”, vilka förutsätter att en tolkningsfråga kan lösas genom en strikt språklig tolkningsmetod.s. 10

3.En avtalsbestämmelse skall tolkas mot bakgrund av avtalet som en helhet. Därutöver skall avtalstolkaren rikta blicken mot tolkningsdata utanför avtalets ramar, med de begränsningar som diskuterats i föregående avsnitt. Den ökade betoningen på kontextens betydelse för tolkningen har inneburit att man i engelsk rättsvetenskap kommit att tala om en utveckling från en bokstavlig mot en ”kontextuell” tolkning. Diskussionen har främst kretsat kring vilken betydelse kontexten skall tillmätas vid tolkningen i förhållande till själva avtalstexten. Hugh Collins menar att frågan om vilken betydelse som avtalskontexten skall tillmätas besvaras av själva kontexten. För vissa avtal kan den kommersiella bakgrunden vara sådan att utrymmet för hänsynstagande till kontexten blir begränsat: ”the context tells the judge not to look at the context”. Som exempel har anförts remburser och andra liknande handlingar som kräver en strikt språklig tolkning. Domstolarna väntas även vara fortsatt restriktiva med att tillmäta tolkningsdata utanför avtalet betydelse vid tolkningen av allmänt förekommande standardavtal, där strävan efter förutsägbarhet vid tillämpningen träder i förgrunden. Diskussionen om kontextens betydelse i engelsk rätt torde vara ett utflöde av den tidigare restriktiva synen på bevisning utanför avtalets ramar och slutsatserna påminner närmast om vad som förordats för svensk rätts del om att tillämpa en efter materialets beskaffenhet differentierad tolkningsmetod.s. 11

4.En framträdande tendens i engelsk rättspraxis är att domstolen söker efter en tolkning som tillgodoser parternas ändamål med avtalet. Avtalets ändamål fastställs på objektiva grunder med ledning av alla relevanta tolkningsdata. Detta led i tolkningen ger förstås utrymme för att beakta allmänna förnuftsöverväganden. Även om uttrycket ”purposive interpretation” används för denna tolkningsinriktning är uttrycket starkt förbundet med tolkning av författningstext i engelsk rätt. För att markera förskjutningen mot en tolkningsinriktning där affärslivets befogade förväntningar träder i förgrunden talar man därför hellre om ”commercial construction”.s. 12

5.Ett rättsfall som belyser principen att tolkningen skall tillgodose parternas ändamål är Premium Nafta v. Fili Shipping (”The Fiona Trust”). Frågan för House of Lords var om en skiljeklausul som föreskrev att tvister ”arising under this charter party” medförde att skiljenämnden var behörig att pröva om skiljeavtalet var ogiltigt på grund av korruption i samband med avtalets ingående. Domstolen framhöll inledningsvis att skiljeklausulen skulle tolkas i enlighet med parternas ändamål (”commercial purpose”). Därefter redogjordes för tidigare praxis på området där distinktioner i skiljeklausulers räckvidd hade gjorts på grund av en språklig tolkning av olika uttryck som ”arising under”, ”arising out of”, ”arising thereunder”, ”in relation to” och ”in connection with”. Enligt House of Lords talade utvecklingen på området och parternas befogade förväntningar för att det var dags att dra ett streck över tidigare rättspraxis. I stället för att analysera ordalydelsens språkliga nyanser skulle man vid tolkningen presumera att parterna avsett att alla tvister dem emellan skulle avgöras av samma tvistlösningsförfarande, eftersom en sådan tolkning typiskt sett är mest ändamålsenlig. Skiljeklausulen skulle tolkas i enlighet med denna presumtion om inte det klart framgick av ordalydelsen att vissa frågor skulle falla utanför skiljenämndens behörighet.s. 12

6.Skälighetsöverväganden kan ge utslag vid tolkningen. En engelsk domstol har visserligen ingen rätt att jämka eller sätta åsido oskäliga avtalsvillkor. Skälighetsövervägandena underbyggs i stället vanligen med en presumtion för att parterna avsett att ge avtalet en rimlig och skälig innebörd. Om en viss tolkning av avtalet skulle leda till ett orimligt resultat försöker domstolarna alltså välja ett annat skäligare tolkningsalternativ såvitt det inte klart framgår att parterna avsett något annat. I rättsfallet ”The Antaios” var frågan i House of Lords om ett avtalsvillkor som angav att ett befraktningsavtal kunde hävas vid befraktarens avtalsbrott (”on any breach of this charter party”) innebar att avtalet kunde hävas vid varje påvisat avtalsbrott eller om det krävdes att avtalsbrottet var väsentligt. Domstolen avvisade en strikt tolkning enligt ordalydelsen och fann att hävningsrätt endast skulle föreligga vid väsentligt avtalsbrott. I ett ofta citerat uttalande förklarade Lord Diplock att om en språklig tolkning av ett kommersiellt avtal leder till ett resultat som strider mot förnuftet, måste ordalydelsen ge vika för förnuftet.s. 12

7.Lord Hoffman betonar att det skall mycket till för att en engelsk domstol skall frångå ordalydelsen vid tolkningen. Investors v. West Bromwich är emellertid ett exempel på ett sådant fall. Investerare som hade förlorat pengar på grund av vårdslös rådgivning hade erhållit kompensation från en särskilt inrättad fond (Investors Compensation Scheme) mot att de till fonden överlät sina anspråk mot rådgivarna. Tvisten gällde tolkningen av en bestämmelse i överlåtelseavtalet som undantog vissa krav. Frågan var om bestämmelsen innebar att praktiskt taget alla krav på grund av den vårdslösa rådgivningen undantogs från överlåtelsen eller om undantaget enbart avsåg krav avseende frånträdande (rescission) av investeringsavtalen.House of Lords stannade vid det senare tolkningsalternativet. Enligt majoriteten framgick det av bakgrunden till avtalet och andra tolkningsdata utanför avtalets ramar att parterna med formuleringen ”[a]ny claim (whether sounding in rescission for undue influence or otherwise)” i själva verket avsett den väsentligt snävare betydelsen ”[a]ny claim sounding in rescission (whether for undue influence or otherwise”). Lord Lloyd, som var ensam skiljaktig i House of Lords, menade att domstolen inte på detta sätt kunde göra våld på ordalydelsen genom att flytta ord ut från en parentes: ”purposive interpretation of a contract is a useful tool where the purpose can be identified with reasonable certainty. But creative interpretation is another thing altogether. The one must not be allowed to shade into the other”.s. 13

8.I diskussionen kring tolkningsproblematiken framhålls den svåra balansgången mellan att ge avtalet en ”commercial construction” och en tolkning som innebär att domstolen gör sig skyldig till ”re-writing the contract”. Någonstans måste man dra gränsen. Eftersom domstolen har till uppgift att fastställa avtalsinnehållet utifrån hur partsviljan kommer till uttryck i avtalshandlingen menar man att avtalet inte kan ges en innebörd som inte rimligen bärs upp av ordalydelsen. Det finns exempel på fall där House of Lords motvilligt känt sig bunden av ordalydelsen vid avtalstolkningen, även om avtalskontexten, avtalets ändamål och rimlighetshänsyn talat för ett annat tolkningsalternativ.s. 14