Jfr NJA 1998 s. 390.
Hänvisas från p. 6 (s. 965)
6.Föreligger det några avvikelser från bakgrundsmönstret? Villkoret som ger bolaget rätt att avvakta med utbetalning tills återanskaffning skett har sin direkta motsvarighet i 7 kap. 1 § 2 st. 2 p. Det skulle i så fall tala starkt emot en jämkning. Men även tillämpningen av regler som är lagfästa eller överensstämmer med dispositiv rätt kan i enskilda fall framstå som oskälig. Särskilt om överensstämmelsen mellan avtal och dispositiv rätt endast är partiell, i så måtto att avtalsvillkoren inte innehåller skyddsventiler som följer av dispositiv rätt, varigenom den balans som lagstiftaren sökt åstadkomma rubbats, kan oskälighet uppstå. De aktuella försäkringsvillkoren saknade den i 7 kap. 1 § 3 st. FAL stadgade plikten att förskottera uppenbart välgrundade anspråk. Om vägran att betala ut sådana förskott endast har marginell eller mindre betydelse för försäkringstagaren kan den tålas, men om den har mycket stor betydelse kan den inte tålas. Därtill bör värderas hur pass sakliga skälen för försäkringsbolagets vägran framstår. 4.4 Rättsmissbruk I de flesta fall torde bolagen i enlighet med 7 kap. 1 § 3 st. FAL betala ut sådan ersättning som är uppenbart ersättningsgill. Detta torde vara fallet även om försäkringsvillkoren skulle ge försäkringsbolaget möjlighet att välja en annan ersättningsmetod, och trots att ett sådant villkor skulle överensstämma med återanskaffningsundantaget i 7 kap. 1 § 2 st. 2 p. FAL. Man anar att försäkringsbolaget i detta fall hade bestämt sig för att åberopa ett strikt upprätthållande av försäkringsvillkorens ensidiga bestämmanderätt i kombination med den valda regleringsmetoden på grund av en kvardröjande misstanke om försäkringsbedrägeri.s. 965