Närliggande

1.I förarbetena till rättegångsbalken sägs inget uttryckligen om det närmare sambandet mellan rättskraft och litispendens. Att det i både RB 13:6 och 17:11 aktualiseras frågor rörande identiteten mellan två tvister framgår emellertid. Ekelöf har utgått från att identitetsfrågan ska lösas på samma sätt i bägge bestämmelserna. Han har i samband med det formulerat en ”litispendensformel” med följande lydelse: ”[E]n tidigare anhängiggjord och ännu pågående rättegång medför litispendens under samma förutsättningar som en i denna rättegång meddelad lagakraftvunnen dom skulle ha medfört att det senaste väckta käromålet skall avvisas på grund av res judicata.” Att denna formel för litispendens gäller som huvudregel är allmänt accepterat, även om HD har använt sig av ett något annorlunda uttryckssätt än Ekelöf: ”Rättegångshinder enligt 13 kap 6 § (litispendens) anses i princip föreligga i samma utsträckning som en lagakraftvunnen dom i den pågående rättegången kommer att medföra rättegångshinder på grund av rättskraft enligt 17 kap 11 § RB.” Beträffande två typsituationer har det dock i doktrinen påvisats att undantag från det principiella sambandet är påkallat. Det innebär att man då utan hinder av RB 13:6 ska tillåta två samtidiga käromål, trots att rättskraften av en lagakraftvunnen dom över den första talan kan komma att hindra talan nummer två. Den första situationen är en konsekvens av hur HD har bestämt rättskraftens utformning beträffande yrkanden som avser alternativa och ekonomiskt likvärdiga rättsföljder. Detta har ingenting med eventuell (osäker) rättskraft att göra och frågan ska därför bara helt kort beröras här. Förenklat medför denna praxis att om en första process handlat om t.ex. rätt till hävning av ett köp på grund av ett visst fel, får inte den andra processen handla om prisavdrag i anledning av detta fel. HD:s bestämning av rättskraften innebär nämligen att käranden inte kan spara ett yrkande till en andra rättegång om den där aktuella rättsföljden är alternativ och ekonomisk likvärdig med rättsföljden som aktualiseras i den första talan. Men anta nu att en säljare av en vara skulle väcka en negativ fastställelsetalan om att köparen inte har rätt till hävning av köpet. Om det systematiska sambandet mellan rättskraft och litispendens upprätthölls skulle det medföra att köparens talan om prisavdrag måste avvisas p.g.a. litispendens. Det har dock inte ansetts rimligt att köparen (svaranden) på det här viset skulle bli betagen sin rätt att få frågan om prisavdrag prövad. Därför har det i litteraturen hävdats att köparen i detta exempel måste kunna få framställa ett eget käromål samtidigt avseende sin rätt till prisavdrag. Om en sådan talan tillåts innebär det ett undantag från det principiella sambandet mellan rättskraft och litispendens.s. 735