Prop. 1975:6 s. 242 och HD:s diskussion av frågeställningen i NJA 1984 s. 816 och NJA 2001 s. 805. Hans Renman använder samma argumentation vid bedömningen av ett annat återgångsproblem, Återvinning enligt 4 kap. konkurslagen, Stockholm 2008, s. 62 f.
Hänvisas från p. 7 (s. 647)
7.Det finns vidare faktiska skillnader i rättsförhållandena som talar för en särlösning vid återvinning jämfört med återgång på grund av ogiltighet. Vid återvinning är fråga om i och för sig giltiga transaktioner men som genom gäldenärens obestånd och senare konkurs bringas att återgå. Vid en jämförelse med ogiltighet är det således inte en initial brist i rättshandlingen som motiverar återgången. Det är konkursgäldenärens ekonomiska situation som tillsammans med en senare inträffad konkurs gör honom obehörig att genomföra vissa transaktioner. Återgångsrätten tillkommer inte heller avtalsparten, konkursgäldenären, utan konkursboet. Vid återgång i anledning av ogiltighet eller vindikation är fråga om ett återställande av en tidigare rätt till egendomen. Utgångspunkten för återgången blir då att rättshandlingen inte skall ha påverkat denna rätt och återgången kompenserar parten som om han haft en obruten rätt till egendomen. Vid återvinning är utgångspunkten att viss nackdel skall återställas. Borgenärs ställning skall ha påverkats av rättshandlingen. Syftet med återvinningen är att återställa detta värdeförhållande och inte att återställa ett ursprungligt rättsförhållande.s. 647