Prop. 1975:6 s. 242 och HD:s diskussion av frågeställningen i NJA 1984 s. 816 och NJA 2001 s. 805. Hans Renman använder samma argumentation vid bedömningen av ett annat återgångsproblem, Återvinning enligt 4 kap. konkurslagen, Stockholm 2008, s. 62 f.
Hänvisas från p. 7 (s. 647)
1.Konkurslagen ger konkursboet en rätt att i vissa fall genom återvinning få konkursgäldenärens rättshandlingar att återgå. Vid transaktioner med närstående kan konkursboet framställa återvinningsanspråk mot rättshandlingar som vidtagits lång tid före konkursen. Vid gåva är fristen tre år före fristdagen. Om återvinningsgrund enligt 4 kap. 5 § konkurslagen kan åberopas, saknas en tidsfrist inom vilken rättshandlingen skall ha utförts. Under återvinningsfristen kan värdet på den egendom som överlåtits förändras. Detta kan bero på förbättringar eller försämringar av egendomen men också enbart på grund av marknadspåverkan. Detta är särskilt utmärkande för värdepapper och fastigheter.s. 644
2.En överlåtelse kan i backspegeln på grund av värdestegringen uppfattas som mer ofördelaktig för konkursgäldenären än vad den ursprungligen var. En omvänd situation uppkommer när konkursgäldenären har köpt egendom till ett överpris. Även om transaktionen initialt var en ekonomiskt dålig affär kan en senare inträffad värdestegring göra att affären visade sig vara lönsam. Affären hade dock blivit ännu bättre om konkursgäldenären vid köpet betalat ”rätt” pris för egendomen.s. 644
3.För att en återvinningssituation skall föreligga krävs att konkursgäldenären före konkursen vidtagit en rättshandling som medfört en nackdel för borgenärerna. Ofta har då konkursförvaltaren att visa att transaktionen innefattat en värdediskrepans i förhållande till ett korrekt marknadsvärde. Genom återvinningen skall denna nackdel återställas. Rättsverkan av återvinningen är som regel att den egendom som part utgivit skall återbäras. I det fall egendomen vid återgången inte längre finns i behåll skall ersättning för dess värde utges. Värdet fastställs i dessa fall som regel vid den tidpunkt då återvinningsmålet avgörs, vilket innebär ett värde inklusive värdehöjningen. Vid en återgång av konkursgäldenären bortgiven egendom innebär detta att värdestegringen i tiden mellan transaktionen och återvinningen tillfaller givaren, eller närmare bestämt konkursboet. Är det i stället frågan om ett ofördelaktigt köp gjort av konkursgäldenären, kan återgångsförfarandet utgöra ett hinder för en återvinning. När konkursboet skall återlämna egendomen kan värdet på denna motsvara eller till och med överstiga den köpeskilling som konkursboet skulle återfå vid återgången. För konkursboet finns då inget skäl att påkalla återvinning.s. 645
4.Fördelningen av värdestegringen är en följd av återgångsregelns utformning. Lagstiftaren har för flertalet av återvinningsreglerna valt att se rättshandlingen i sig som föremål för återvinningen och inte den på grund av rättshandlingen uppkomna nackdelen. Detta gäller dock inte för samtliga återvinningsgrunder. Vid återvinning enligt 4 kap. 7 § (bodelning), 4 kap. 8 § (lön m.m.) och 4 kap. 9 § 1 st. (betalning till pensionsstiftelse) konkurslagen, har återgången bärighet på värdeöverföringen som sådan och inte på rättshandlingen i sig. Återgången omfattar här ett värde motsvarande undandragandet.s. 645
5.Konkurslagen reglerar uttryckligen endast vissa värdeförändringar på den egendom som skall återbäras vid återvinning. Har egendomen ökat i värde på grund av återvinningssvarandens bearbetning eller annan förkovran så skall konkursboet utge kompensation om kostnaden varit nyttig eller nödvändig. Av förarbetena framgår att om den egendom som skall återlämnas minskat i värde på grund av vållande eller olyckshändelse, så skall återvinningssvaranden utge ersättning härför.s. 646
6.Allmänna regler om avtals återgång innebär i regel att en värdestegring vid återlämnandet av egendomen tillkommer säljaren som återfår egendomen. Det kan tyckas att motsvarande skulle gälla vid återgång efter återvinning i konkurs. En likabehandling av de fall som avser rättshandlingars återgång förenklar onekligen tillvaron. Ett flertal faktorer talar dock emot en sådan lösning. Det kan ifrågasättas om lösningen är förenlig med återvinningsreglernas syften. Ett sådant syfte är att förebygga ekonomiskt ofördelaktiga transaktioner viss tid före konkursen. Värdeförändringen är inte synbar vid rättshandlingens utförande och utgör då inte del i parternas agerande. Vidare är återvinningens syfte att återställa den ekonomiska brist som den medfört. Värdeförändringen efter transaktionen utgör i sig inte en sådan brist. Det skall också noteras att värdestegring som uppkommit efter en försäljning till korrekt pris inte i sig kan grunda rätt till återvinning enbart för att konkursboet skall kunna komma åt själva värdestegringen.s. 646
7.Det finns vidare faktiska skillnader i rättsförhållandena som talar för en särlösning vid återvinning jämfört med återgång på grund av ogiltighet. Vid återvinning är fråga om i och för sig giltiga transaktioner men som genom gäldenärens obestånd och senare konkurs bringas att återgå. Vid en jämförelse med ogiltighet är det således inte en initial brist i rättshandlingen som motiverar återgången. Det är konkursgäldenärens ekonomiska situation som tillsammans med en senare inträffad konkurs gör honom obehörig att genomföra vissa transaktioner. Återgångsrätten tillkommer inte heller avtalsparten, konkursgäldenären, utan konkursboet. Vid återgång i anledning av ogiltighet eller vindikation är fråga om ett återställande av en tidigare rätt till egendomen. Utgångspunkten för återgången blir då att rättshandlingen inte skall ha påverkat denna rätt och återgången kompenserar parten som om han haft en obruten rätt till egendomen. Vid återvinning är utgångspunkten att viss nackdel skall återställas. Borgenärs ställning skall ha påverkats av rättshandlingen. Syftet med återvinningen är att återställa detta värdeförhållande och inte att återställa ett ursprungligt rättsförhållande.s. 647
8.Utgår man från att återvinningen skall återställa en nackdel, borde konkursboet vid en återvinning av konkursbolagets försäljning till underpris kompenseras för felprissättningen som var vid tiden för transaktionen medan värdestegring efter transaktionen tillkommer återvinningssvaranden. Vid återvinning av konkursgäldenärens köp till överpris borde å andra sidan konkursboet få behålla egendomen och därigenom värdestegringen samt från återvinningssvaranden erhålla kompensation för överpriset vid tiden för transaktionen. Frågan är om konkurslagen de lege lata, trots återgångsregleringens utformning, ger utrymme för sådana lösningar.s. 647