Se mål 3TR s. 34 och NJA 2004 s. 176 s. 201 ff.
Hänvisas från p. 1 (s. 627)
1.hiv-smitta, bl.a. våldtäkt och grov kvinnofridskränkning. Det fanns två åtal som inbegrep försök till grov misshandel. I domen konstaterade behandlande läkare att gärningsmannen kontinuerligt haft låga virusnivåer (800–1.500 viruskopior) men att det ligger en fara i att förlita sig på låg virusnivå då den kan ”stiga från en dag till en annan”. I första åtalet genomfördes brottet enligt domstolen vid en våldtäkt. Fastän gärningsmannen enligt domen hade låg smittrisk p.g.a. låga virusnivåer hade omständigheten att han tilltvingat sig samlag med våld ökat risken för överförande av smitta. Detta visade enligt TR att han vid det aktuella samlaget varit likgiltig för om målsäganden blev smittad eller inte. Vad gäller det andra åtalet beaktas åter den låga risken för smittoöverföring. Man konstaterar först att samlaget skett utan någon form av kroppsligt våld och fortsätter: ”Det finns inget som direkt talar för att han haft för avsikt att överföra smitta genom samlagen.” Under sådana förhållanden finns det enligt tingsrättens mening inte förutsättningar för att döma honom för försök till grov misshandel. Då försök till grov misshandel var uteslutet skulle gärningsmannen kunna dömas för framkallande av fara för annan. Målsäganden kände dock till att gärningsmannen var smittad med hiv, varför frågan kom upp om samtycke hade ansvarsbefriande verkan. Domstolen fann mot bakgrund av att smittrisken varit ”mycket låg” vid de aktuella samlagen att samtycket hade ansvarsbefriande verkan. s. 627