2 · På marknadsplatsen bör den enskilde vara suverän

1.För snart tjugo år sedan försökte dåvarande chefen för datainspektionen övertyga mig om att den då nya GPS-tekniken i sig var ett hot mot den personliga integriteten och alltså i princip borde förbjudas; tekniken kunde bl.a. göra det möjligt att med en transponder fästad på ett fordon överallt spåra och följa bilen. Tydligare än så kunde inte det hotande ”storebrorssamhället” med dess allseende tekniskt förfinade kontrollöga illustreras, menade generaldirektören upphetsat. Förgäves försökte jag invända, att det väl ändå berodde på hur och under vilka omständigheter tekniken användes.s. 508

2.I USA förekommer sedan ett par decennier en möjlighet för den bilägare som vill, att abonnera på en söktjänst som gör det möjligt att med hjälp av just transponder och radiosändning lokalisera ett stulet fordon. Samarbete sker med lokala polismyndigheter som aktiveras samtidigt med den i bilen dolda radiosändaren, om ägaren vill ha hjälp med att återfinna en stulen bil. Effektiviteten är oomtvistad.s. 508

3.Av skäl som jag bara kan spekulera i har denna tjänst ännu inte vunnit insteg på den svenska marknaden. Det förefaller som om såväl den enskildes intresse som övergripande samhällsintresse här skulle sammanfalla: Bilägare, fordonsindustrin och försäkringsbolagen, liksom polisen, borde hälsa denna tekniska tillämpning välkommen med öppna armar. Bortsett från att ett antal frustrerade poliser, som sett en ström av stulna fordon försvinna från de skånska hamnarna för avsalu i österled, av och till uttryckt önskemål om ett sådant redskap, har hittills få uppenbarligen intresserat sig för saken i vårt land. En orsak kan vara att fordonsindustrin och försäkringsbolag i en tyst överenskommelse finner nuvarande ordning tillfredsställande (stölder och icke återfunna bilar leder onekligen till högre nybilsproduktion och flera försäkringar) eller så är det så, att allehanda byråkratiska hinder motverkar en introduktion. Den omständigheten att polisen måste integreras med en privat tjänst, som också bygger på registrering av fordonsuppgifter, vilka gör det möjligt att identifiera individer som ägare, kan ha varit för mycket för rikspolisstyrelsen och datainspektionen. Vad vet jag. Datainspektionen övervakar nitiskt personuppgiftsbehandling också på den privata marknaden, samtidigt som s.k. statsmaktsregister (bl.a. polisdatalagen) på ett övergripande plan reglerar avvägningen mellan graden av integritetsskydd och andra intressen inom skilda sektorer i det svenska samhället. Och det är här den svenska modellen riskerar att hamna snett.s. 508

4.Med utgångspunkt i en mera renodlad principiell hållning, nämligen att det är den enskilde som förfogar över uppgifter om sig själv, avgör omfattningen av intrånget i sin personliga sfär och därmed värdet på integriteten, borde inte en företeelse som Lo-jack vålla några som helst problem i vårt land (om nu, vilket jag misstänker, kombinationen av rikspolisstyrelsens och datainspektionens samlade integritetssyn på den enskildes vägnar utgör ett hinder för en introduktion). Köp av en tjänst eller en vara förutsätter, direkt eller indirekt, att den enskilde får finna sig i att den personliga integriteten ges upp i varierande grad. Endast eremiten kan vara säker på att få ha sin integritet okränkt. Deltagande på en marknad eller bara vistelse på allmän plats innebär att vi frivilligt får lämna information om oss själva och också utsätta oss för andras granskning (med eller utan kameraögon). Annars får vi avstå och stanna hemma.s. 509

5.Medan en mera individorienterad utgångspunkt finns i andra länder med en annan kulturell bakgrund, sitter en paternalistisk grundsyn djupt i vårt land; ”överheten” vet som regel bäst. Det går i vårt land en rak linje från kungar, adel, ämbetsmän, husbönder, husförhörande präster, brukspatroner och sockenstämmor till välfärdsstatens alla välmenande myndighetsorgan och fackföreningarnas monopolställning, när det gäller att bestämma den enskildes bästa. Det är därför inte egendomligt att frågan om personlig integritet, också på andra områden än dem där den enskilde står emot det allmänna (”marknaden”), gärna ses som något som bäst avgörs, inte av den enskilde utan just av det allmänna eller dess designerade representanter. Endast staten och myndigheterna (eller ”facket”) anses i Sverige bäst kunna göra avvägningen om var gränsen för integritetsskyddet går. Det illustreras inte enbart i datainspektionens tillämpning av vilken vikt som i olika personuppgiftssammanhang skall tillmätas samtycket, närmast risken av att den enskilde förutsätts vara i ett ”underläge” och frivilligheten därför inte vara annat än skenbar, utan också i den närmast söndertjatade frågan om ”samkörning” av olika uppgifter.s. 509

6.Om en enskild rättshabil person (själv eller genom behörig ställföreträdare) i stället fick avgöra saken, skulle vi exempelvis få se denne ge samtycke till att presumtiva arbetsgivare kontrollerade vissa uppgifter (exempelvis i belastningsregister) eller gå med på att en bidragslämnande myndighet fick göra erforderliga kontroller i andra register eller databaser.s. 509

7.Nuvarande ordning, som i praktiken omyndigförklarar den enskilde och reducerar dennes egen vilja på integritetsområdet, leder till ett evigt ändrande i sekretesslagen eller olika registerlagar för att möjliggöra för vissa privilegierade arbetsgivare att själva få insyn i den enskildes straffregister, oberoende av vad den enskilde tycker, eller tillåta samkörning av olika register för kontroll, också utan att den enskilde får ha ett ord med i laget. Reformtakten i dessa bestämmelser bestäms av vilka nackdelar med nuvarande pragmatiska hållning som media och politiker från tid till annan råkar uppmärksamma; dömda sexualförbrytare i kommunal barnomsorg och dubbla bidrag från arbetslöshetskassa och försäkringskassa är två exempel som omedelbart anmäler sig.s. 510

8.Visst, en konsekvent genomförd respekt för vad den enskilde kan anse, riskerar inte sällan att denne tvingas välja i många gånger svåra situationer: Avslöja ett allt annat en fläckfritt förflutet och kanske gå miste om ett arbete eller riskera att en lämnad uppgift efter kontroll visar sig vara felaktig och gå miste om ett bidrag? Men varför skall myndigheter, fackföreningar och riksdagsledamöter i vissa fall anses vara bättre skickade att bedöma värdet på den enskildes integritet på områden, där det inte handlar om det allmännas tvingande beslutsmakt utan om frivilliga avtal eller framställan om en förmån? Denna fråga, som jag inte kan finna att integritetskyddskommittén ens ställt än mindre besvarat, visar att också kommittén i all sin upplysta rationalitet sitter fast i det paternalistiska paradigmet. Och de valsituationer som en konsekvent genomförd samtyckesprincip skulle leda till är principiellt inte annorlunda än de många andra svåra och viktiga val som den enskilde träffar — mer eller mindre frivilligt, mer eller mindre i underläge och mer eller mindre rationellt — under ett liv. Inte ens den mest utpräglade svenske omsorgsfanatiske integritetspaternalist skulle väl komma på tanken, att inskränka den enskildes val av livspartner; ett val som onekligen kan få svåröverblickbara konsekvenser för den personliga integriteten.s. 510

9.Ett annat exempel där den svenska överhetssynsättet firar stora triumfer på integritetsområdet gäller frågan om TV-övervakning på allmän plats. Varför kan den enskilde inte anförtros beslutet, att beträda områden där sådan förekommer, förutsatt att tillräcklig upplysning lämnas därom och bildupptagningarna som sådana är underkastad tillfredsställande kontroll för angivet ändamål (brottsbekämpning)? Varför är JK bättre lämpad att avgöra graden av integritetskränkning än en taxikund som stiger in i en bil som skyltar med att det finns kamera i bilen? TV-övervakning på såväl allmänna som privata platser i syfte att enbart förhindra eller utreda brott bör, enligt min mening, med en tydligare individrelaterad princip kunna tillåtas, tillstånds- och anmälningskravet därför tas bort och endast missbruk beivras. 3. Låt integritetssynen på offentlighetsområdet präglas av teknikvänlighet och konsekvens Om den pragmatiska paternalistiska svenska synen berövar den enskilde dennes beslutskraft på ett område som verkligen borde vara hans eget (vad kan vara mera personligt än integriteten?), ställer vår ordning, å andra sidan, den enskilde helt utlämnad på områden där skydd är befogat och utan att det allmänna verkar intresserat av att träda in. Den väl kända handlingsoffentligheten, vars syfte ju är att möjliggöra insyn i det allmännas maktutövning, får som konsekvens i vårt land att enskilda medborgares mest privata sfär blir allmängods. Hur vi ser ut och vilka inkomster vi har kan när som helst fullt lagligt i Sverige hamna i den allmänna arenan utan att vi kan göra det minsta åt det. Endast mediernas självreglerande (och bristfälliga) etiska system sätter ju gränser för publicering av foton från passregister och årsinkomster från taxeringslängder. (Beskrivningar av dessa konsekvenser av vår stolta ordning brukar framkalla djup misstro och rysningar hos en mera integritetsvänlig omvärld utanför landets gränser.)s. 510

10.Myndigheterna som förvaltar de uppgifter som är att betrakta som allmänna och offentliga har också under lång tid kunnat slå mynt av saken och saluföra dem i mer eller mindre förädlad form, återigen utan att den enskilde haft något att säga till om. Här är det inte frågan om att den enskilde frivilligt trätt in på en marknad för att skaffa sig varor eller tjänster utan uppgifter har måst lämnats till det allmänna, många gånger under straffansvar.s. 511

11.Här är inte platsen att närmare utveckla hur gränsdragningen mellan en bevarad rätt till insyn i myndighetsutövning och ett förstärkt integritetsskydd rörande privata förhållanden skulle kunna göras, men två kommentarer kan vara på sin plats.s. 511

12.1. Sekretesslagens bestämmelser om undantag från handlingsoffentlighet synes vara ett pågående reformprojekt, vilket fläckvisa integritetsstärkande reformer avseende bl.a. passfoton och personuppgifter för vissa offentligt anställda visar. Vad som behövs är i stället ett mera principiellt grundad synsätt som allmänt sätter integritetsskyddet i centrum vid avvägningen mellan handlingsoffentlighet och sekretess.s. 512

13.2. På områden där tekniken möjliggör en förstärkning av offentlighetsprincipen, exempelvis genom TV-återgivning av offentliga rättegångar eller publicering på Internet, visar sig vår ordning, paradoxalt nog, lida av svår beröringsångest. Det gamla från magnesiumblixtarnas tid stammande fotoförbudet i våra rättssalar har visat sig ovanligt seglivat. Och samtidigt försvårar tolkningen av personuppgiftslagen en naturlig spridning på Internet av offentligt avkunnade domar. s. 512

14.Alltså, där offentlighet och myndighetsinsyn i princip är huvudregel och integritetshänsyn således får vika, anses ny teknik inte kunna användas för ytterligare spridning, medan integritetshänsyn i princip inte anses kunna hindra spridning av personliga uppgifter, oavsett teknik, ens när varje intresse av myndighetsinsyn saknas. En sådan integritetsgrundsyn — eller avsaknad av — hänger uppenbarligen inte ihop. Här behövs en mera konsekvent och principiellt grundad genomlysning i ljuset av vad modern teknik kan möjliggöra.s. 512