Citat i kontext

Närliggande

Fotnot 25

NJA 2000 s. 637, som rörde regeringens bemyndigande till den s.k. gränsälvskommissionen.

Hänvisas från p. 14 (s. 444)

14.Genom bestämmelsen i 3 kap. 7 § skadeståndslagen är emellertid den enskildes möjlighet att föra skadeståndstalan mot lagstiftaren avsevärt begränsad. Denna bestämmelse, som också omfattar de högsta domstolsinstanserna, innebär som huvudregel ett förbud mot att föra en sådan talan. Undantag gäller för det fall att riksdagens eller regeringens beslut har ”upphävts eller ändrats”. I förarbetena nämns som exempel att beslut har upphävts eller ändrats efter användning av särskilt rättsmedel eller att ”Kungl. Maj:t respektive riksdagen” självmant ändrat ett felaktigt beslut.I det enda rättsfall som torde finnas där frågan rört ansvar för lagstiftaren vid felaktig lagstiftning, ansåg Högsta domstolen att ett åsidosättande av ett beslut av regeringen genom lagprövning enligt 11 kap. 14 § RF inneburit att beslutet ”upphävts eller ändrats” i skadeståndslagens mening. Om en skadeståndstalan rör ett beslut av riksdagen eller regeringen rörande en författning som påstås kränka den enskildes fri- och rättigheter enligt 2 kap. RF, och beslutet inte har upphävts eller ändrats, ska talan enligt skadeståndslagen alltså avvisas. Någon motsvarande begränsning i talerätten finns inte i Europakonventionen.s. 444