1.övergripande ändamål? Det funktionella sambandet mellan plea agreements och straffprocessens övergripande ändamål beror bl.a. på vad sådana överenskommelser används till. Av det ovan berörda rättsfallet NJA 1981 s. 1035 framgår att avtalet syftade till att åtkomma narkotika, som inte kunde beslagtas då platsen där partiet förvarades var okänd. Till buds stående tvångsmedel var alltså inte ändamålsenliga samtidigt som RB inte medgav processuell editionsplikt. Avtalet möjliggjorde därmed bevissäkring, där mängden narkotika fick betydelse för påföljden, och att den kunde förverkas. Uppgifterna gav sålunda påtagliga framgångar i utredningshänseende. Denna funktion liknar med andra ord den roll som straffprocessuella tvångsmedel har.s. 366
2.Plea agreements underlättar också gränsdragningen mellan misstänkt/vittne/målsägare. Då RB ger dessa subjekt olika rättigheter i förfarandet främjas ett snabbt fokus av utredningen, vilket medför att oskyldiga kan avföras från denna och att åtminstone viss användning av tvångsmedel uteblir till förmån för rättssäkerhets- och integritetshänsyn. Tidsfaktorn är viktig inte bara av processekonomiska skäl utan även ur bevissäkrings- och bevisvärderingssynpunkt. Ju tidigare personer hörs om något de erfarit i anledning av den misstänkta gärningen desto bättre. Minnesbilden av iakttagelsen brukar ofta blekna och grumlas av andra intryck allteftersom tiden går samtidigt som tidig information kan leda till beslag av föremål eller dokument som annars skulle ha förstörts eller att andra gärningsmän får förutsättningar att göra sig otillgängliga för upptäckt och lagföring. Materiellt riktig dom främjas också av att plea agreements kan ge underlag för gränsdragning i situationer som faller inom förvaltningsrätten och därför inte sällan har en annan, lägre och mindre omfattande standard rörande parts rättigheter. I förvaltningsrätten råder nämligen närmast en undersökningsprincip där part principiellt är skyldig att lämna uppgifter även om dessa är till dennes nackdel, eventuellt också under sanktionshot. Därmed vinns fördelen att förfarandet renodlas, vilket är bra då uppgifter från plea agreements också kan nyttjas för att förhindra eller avvärja brott och så att säga bakvägen knyter an till förvaltningsrätten och dess villkor för part. Det rättsliga normsystemet stabiliseras och kravet på förutsebarhet i tillämpningen tillgodoses med det.s. 367
3.På samma sätt som tvångsmedel medför att strukturer med kriminell aktivitet helt eller delvis slås sönder och upphör medför också plea agreements att förmågan hos en grupp av personer att gemensamt ägna sig åt brott undergrävs och bryter därför ned ett organiserat samarbete för ett särskilt ändamål. Visserligen kan ett potentiellt latent hot om repressalier från gruppen mot personen i fråga eller dennes närstående — personellt eller materiellt — ge begränsat utrymme för sådana avtal. Men hotet om “intern rättskipning” får bedömas från fall till fall där man inte bör bortse från att i dessa grupperingar eller nätverk det också finns personer som vill avbryta samröret med gruppen och vad den står för, men av en eller annan anledning inte kunnat eller velat göra detta tidigare. Plea agreements får då en slags social funktion där personen i fråga får stöd för att bryta med ett destruktivt mönster på ett individuellt plan, där för övrigt denne kan ha förmåtts medverka till nätverkets aktivitet genom hot eller tvång. Klart är vidare att även om straffskalorna har sina gränser finns det något att erbjuda i utbyte mot uppgifter. Även en straffreduktion om något eller några års fängelse är ett tungt vägande skäl för de flesta att överväga möjligheten om och när den ges.s. 367
4.Risken för oriktiga uppgifter och utpekanden och annat missbruk av plea agreements kan inte helt uteslutas. Redan idag förekommer fall där polisanmälan sker i uppenbart syfte att trakassera oskyldiga personer. Det låga beviskravet (anledning anta) blir ett tveeggat svärd där tidig insats är bra för att reda ut och lagföra brott när korrekta uppgifter grundar utredningen, och i annat fall ett stort misstag med onödigt lidande och kostnader. Men ofta torde stödbevisning finnas och annan verifikation kunna ske för att minska utrymmet för misstag, något som också gäller för plea agreements. Graden av uppklarade brott skulle förmodligen öka med sådana avtal, mörkertalet av oanmälda brott minska, brottsoffer skulle kunna yrka skadestånd och generellt sett främjas även allmänpreventionen. Omvänt kan heller inte uteslutas risken för att åklagaren delger misstanke om annat eller mera än vad utredningen noga räknat ger stöd för. Men risken får anses vara mycket liten och bör kunna balanseras genom en särskild mekanism i handläggningen av frågan. Förutom att plea agreements som redan nämnts bör vara ett sätt för att även tillvarata flera målsägares intressen kan sådan möjlighet också vara den avgörande omständigheten i gisslansituationer där vetskapen om att frivillig eftergift av riktat vapenhot och frigivande av gisslan kan medföra strafflindring främjar en lösning utan våld och därmed sammanhängande risker. Ett annat exempel är våld inom familjen där den ene föräldern i allt väsentligt utövar misshandel mot barn i hemmet och den andre under hot om repressalier avstår från polisanmälan och därmed psykiskt främjar och bidrar till övergreppen, som alltför ofta kan fortgå för länge innan upptäckt. Vid sidan av gängbrottslighet med flera gärningsmän som blankt förnekar eller skyller på varandra har plea agreements ett viktigt tillämpningsområde rörande skyddet av viktiga samhällsanläggningar och funktioner (som t.ex. el, vatten, telecom, transporter, finansiella system) i fall av misstänkt förberedelse till sabotage, men också vid förstadier till andra allvarliga brott riktade mot samhället som t.ex. allmänfarlig ödeläggelse, våldsamt upplopp och olovlig kårverksamhet. De intressen och ändamål som bär upp det relevanta straffstadgandet tillgodoses på så sätt.s. 368
5.I förhållande till straffprocessens partsperspektiv — där balansen mellan parterna delvis skiljer sig åt under förundersökningen jämfört med huvudförhandlingen — och straffprocessens allmänna mål om ett snabbt, säkert, billigt och rättvist förfarande förefaller alltså inga avgörande funktionella argument finnas mot plea agreements. Avtalet främjar ju bl.a. utredningsintresset på olika sätt, beaktar partsrättigheter, begränsar skador på tredjemansintressen, har processekonomiska fördelar och ger genomslag åt de aktuella straffstadgandena i tilllämpningen. För plea agreements talar också att målsägarens ställning i processen successivt stärkts genom åren. Vid sidan av införandet av målsägandebiträde och stödpersoner har åklagaren fått mycket omfattande befogenheter att efter begäran av målsägaren utföra dennes skadeståndstalan vid huvudförhandlingen. Det kommer då an på åklagaren att enligt bestämmelserna i 17 kap. 3 § RB åberopa även andra rättsfakta än de som återfinns i gärningsbeskrivningen där så är nödvändigt för framgång med målsägarens yrkande. Den civilprocessuella rättskraften hindrar ju en ny talan om samma sak. Även om mandatet för skadeståndet följer på tjänsteplikten kan man undra om inte i de fall där målsägaren med för åklagaren bindande verkan kan förlika sig med förövaren det bör vara möjligt för denne att befullmäktiga åklagaren att genomföra förlikningsförhandlingen och i det sammanhanget föra fram det enskilda anspråket och få en lösning i ett för allt. En frivillig uppgörelse mellan parterna medför också att situationen inte exploateras i det offentliga rummet, vilket ibland kan vara viktigare för part än att träffas av den utdömda påföljden. Plea agreements får då en humanitär dimension, som för övrigt allmänt sett uttrycks i att utredningen skall bedrivas skyndsamt och med vederbörlig hänsyn tagen till den misstänkte och som ibland även grundar åtalsunderlåtelse i fall av hög ålder.s. 369
6.Funktionella överväganden bör ingå som delmoment i den kravspecifikation som måste ställas på plea agreements som rättslig mekanism. Exakt hur en sådan lista bör se ut kan diskuteras. Sällan finns det någon patentlösning utan ett differentierat system kan vara fruktbart där som en variant på strafförelägganden enklare kriminalitet kan hanteras som en förlikning alternativt åtalsbegränsning om målsägare inte finns medan åter andra — efter åtalsbegränsning — underställs domstols prövning (ansvarsförklaring) varpå domstolen handlägger frågan om påföljd och straffmätning. Principiellt synes hinder saknas mot att bygga vidare på förhandlingsprincipen och den balans som finns mellan partsautonomin och rättens olika befogenheter i förfarandet. Frågan är då hur förfarandet rörande ansvarsförklaring kan se ut.s. 369