Frivillig samverkan i straffprocessen3 hänvisningar
- 29 kap. 5 § BrB. Se ovan anförda NJA 1981 s. 1035.
- bör förfarandet utformas om plea agreements skulle institutionaliseras? Innan dessa frågor diskuteras närmare skall helt kort beröras HD:s avgörande i rättsfallet NJA 1981 s. 1035 om plea agreements i fall av grovt narkotikabrott och ersättning till offentlig försvarare. 2. NJA 1981 s. 1035 — Plea agreement och ersättning till offentlig försvarare I NJA 1981 s. 1035 — som i HD handlade om ersättning till den offentlige försvararen för visst arbete utom rätta — var huvudmannen under vissa villkor beredd att ställa ett mycket stort parti narkotika till polisens förfogande. Bl.a. krävdes att den eller de som hade kännedom om partiet eller kände till var det förvarades aldrig skulle bli inblandade. Långvariga förhandlingar fördes mellan huvudmannens offentlige försvarare och åklagare och flera samtal handlade om hur ställda villkor skulle kunna respekteras.
- övergripande ändamål? Det funktionella sambandet mellan plea agreements och straffprocessens övergripande ändamål beror bl.a. på vad sådana överenskommelser används till. Av det ovan berörda rättsfallet NJA 1981 s. 1035 framgår att avtalet syftade till att åtkomma narkotika, som inte kunde beslagtas då platsen där partiet förvarades var okänd. Till buds stående tvångsmedel var alltså inte ändamålsenliga samtidigt som RB inte medgav processuell editionsplikt. Avtalet möjliggjorde därmed bevissäkring, där mängden narkotika fick betydelse för påföljden, och att den kunde förverkas. Uppgifterna gav sålunda påtagliga framgångar i utredningshänseende. Denna funktion liknar med andra ord den roll som straffprocessuella tvångsmedel har.