6 · På vilka grunder bör proceduren rörande plea agreements vila och

1.hur bör förfarandet utformas om plea agreements skulle institutionaliseras? Handläggningen av plea agreements väcker naturligtvis många frågor, av vilka dock endast ett fåtal kortfattat berörs här.s. 370

2.En uppdelning i en summarisk straffprocess och en ordinär med ansvarsförklaring av domstol som obligatorium betyder inte att de rättsliga frågorna och omständigheterna i det enskilda fallet anses olika beroende på i vilken kategori de anses höra hemma i. Det är formerna för handläggningen som skiljer sig åt, vilket i fall av ett summarisk förfarande pekar på betydelsen av en ventil där liksom nu vid bestridda strafförelägganden (och betalningsförelägganden) ärendet hänskjuts till tingsrätt, t.ex. för det fall att förlikning inte kan nås mellan parterna eller annat hinder tillstöter för beslut. Som exempel på situationer som bör lämpa sig för ett summariskt förfarande kan nämnas olika former av skadegörelse, cykelstölder, snatterier, m.m. Viss ledning kan hämtas från tillämpningsområdet för strafförelägganden. Det ordinära förfarandet omfattar övriga fall av plea agreements och åtalsbegränsning, och kan t.ex. avse ekonomisk kriminalitet, organiserad kriminalitet, terrorism och brott mot rikets säkerhet.s. 370

3.Handläggningen kommer i stor del att bygga på avtalet mellan parterna, de faktiska omständigheter som parterna anger som ramen för processen, och skriftlig bevisning och föremål, som bedöms vara motiverad av omständigheterna. Vittnesattester blir ett viktigt sätt att stödja erkännandet på, och här bör man beakta den rättspraxis som Europadomstolen utvecklat rörande rätten till en rättvis rättegång enligt konventionens artikel 6. Även om en sådan utsaga inte bör ensam läggas till grund för ett avgörande i en huvudförhandling betyder det inte att en attest inte kan användas för att styrka omständigheter som omger den åtalade gärningen, dvs. ligger delvis vid sidan av centrum för avtalet. Bevisvärdet bör då kunna vara högt utan att utmana de gränser som stakats ut av Europadomstolen. Kärnrekvisiten däremot bör utöver attester även bero av erkännandet och övrig bevisning, som t.ex. utskrifter från telefonavlyssning, s.k. buggning, utlåtanden från SKL, m.m och artikel 6 bör då inte medföra några problem.s. 371

4.Jämfört med en huvudförhandling enligt 46 kap. RB kommer alltså omedelbara muntliga uppgifter inte att finnas i någon nämnvärd utsträckning. Sådana uppgifter kommer främst att uppträda i det ordinära förfarandet för plea agreements, där det är viktigt att den tilltalade är personligen närvarande. Personlig närvaro motiveras inte bara av att den tilltalade skall erkänna och vitsorda de faktiska omständigheterna utan också för att ge domstolen möjlighet att ställa frågor t.ex. om avtalet träffats frivilligt med insikt om dess konsekvenser och kontrollera och få bekräftat att garantier för rättssäkerhet är uppfyllda innan förklaring om ansvar avges. Även samarbetet med försvararen, som regelmässigt bör vara förordnad, främjas av en personlig närvaro. Ett förfarande där den tilltalade inte får personligen närvara vore för övrigt en alltför främmande fågel för svenska förhållanden.s. 371

5.Det mellan parterna träffade avtalet kan som villkor innehålla att gärningsmannen efter ansvarsförklaring (mål nr 1) utfäster sig att lämna uppgifter för åklagarsidan i en annan rättegång (mål nr 2), vilket aktualiserar frågan om det sätt som personen skall höras på. Även om formen för hörandet i mål nr 2 är av vikt måste först noteras att redan en säker tillämpning av principen om fri bevisvärdering starkt beror av de närmare omständigheter under vilka parterna träffat en plea agreement och de omständigheter som omger förhöret i domstolen när utsagan upptas som bevisning i det målet (nr 2). Därmed får villkoren för att acceptera sådant avtal till grund för ansvarsförklaring betydelse också för bevisvärdet i mål nr 2 och har därför en generell giltighet över olika situationer. Har parts rättigheter och andra garantier för rättssäkerhet beaktats finns därför god anledning anta att uppgifterna med styrka kan bidra till framgång för åklagaren i mål nr 2, oavsett om utsagan då lämnas under straffansvar eller inte.s. 371

6.Avser mål nr 2 annan brottslighet än vad som ansvarsförklaringen omfattar bör bestämmelserna i 36 kap. 1 § 2 st. RB inte resa hinder mot att personen hörs under ed. I den mån det är möjligt att med någon högre grad av säkerhet definiera räckvidden av vittnesförbudet — som i stor utsträckning beror av bevisfrågorna i målet — kvarstår väl inte någon intressekonflikt för vittnet när beslut om åtalsunderlåtelse fattats och rätten meddelat ansvarsförklaring. Och den processuella balansen mellan aktörerna får väl sägas ha påverkats under årens lopp på ett allmänt plan av de ökade resurser och befogenheter som ställts till polis- och åklagares förfogande.s. 372

7.Av NJA 1998 s. 862 framgår vidare att bestämmelserna i 36 kap. 18 § RB om s.k. medhörning är tillämpliga på medtilltalade och i litteraturen anförs att målsägare under vissa villkor bör höras som vittnen under straffansvar mot den tilltalade. Medan tendensen inom straffprocessen under en tid varit att ge målsägaren större plats i processen och då vissa närmanden skett givet civilprocessen återknyter detta till departementschefens uttalande rörande PK:s förslag i frågan om att höra parterna i tvistemål under sanningsförsäkran i stället för ed. Den intressekollision parterna ställdes inför i civilprocessen befanns av departementschefen inte vara obillig, eftersom straffet inte var lika strängt vid osann utsaga som vid mened. Men som redan sagts är inte hotet om straff den enda omständighet som garanterar säker information. Beaktandet av parts rättigheter och andra garantier för säker inhämtning och upptagning av bevis är minst lika viktigt och inte sällan tillräckligt för att tillgodose straffprocessens ändamål.s. 372

8.Ramen för den prövning som leder fram till en ansvarsförklaring bör ha en utgångspunkt i vad parterna kommit överens om. Förutom omständigheterna i sak (faktabasen) och yrkad strafflatitud kan avtalet bl.a. utesluta parts rätt att överklaga påföljden, reglera frågan om endera part frånfaller avtalet och uppta villkor om att vittna i en annan rättegång. Rättens inflytande över underlaget är nödvändigt för att kontrollera de parametrar som lagts fast till skydd bl.a. för partsrättigheter och säker information. Oavsett hur långt rättens aktivitet bör sträcka sig i detta syfte blir det praktiskt sett viktigt att välja placering av bevisbördan och ange beviskravet för sådana omständigheter. Skulle rätten underkänna avtalet eller erkännandet — helt eller delvis — aktualiseras frågan om saken bör gå åter till parterna för eventuell ny framställan längre fram eller om frikännande dom skall meddelas.s. 372

9.Liksom i fall av förhandling enligt 46 kap. RB medför RB:s partsprocess i fall av ansvarsförklaringar att målet skall göras anhängigt vid domstolen. Detta bör ske genom att en ansökan om stämning lämnas in till rätten som sedan utfärdar stämning och kallar till förhandling rörande sådan förklaring. Inför åklagarens yrkande om ansvar där gärningen åberopas erkänner den tilltalade brottet och efter åklagarens sakframställning vitsordas de faktiska omständigheterna och enskilda anspråk medges liksom yrkanden om förverkande. Därefter går man igenom handlingarna i målet, varefter rätten kan ställa frågor. Efter begäran om ersättning övergår rätten i enskild överläggning, som grundar sig på vad som förekommit vid den muntliga förhandlingen, och avkunnar därefter förklaring om ansvar för den aktuella gärningen. Även om rätten kan vara domför med en yrkesdomare talar även praktiska skäl för att nämnd bör delta, eftersom det kan tänkas att man direkt övergår i en huvudförhandling om påföljden. Då kan bevisning upptas med betydelse för valet av påföljd och straffmätningen. Förfarandet bör som regel kunna vara offentligt och skall dokumenteras för arkivering. Påföljdsdomen bör kunna överklagas med de begränsningar som följer av ansvarsförklaringen och genom lag meddelad föreskrift.s. 373