Stycket

4.Ett exempel utgör det skadefall som refererats i NJA 1999 s. 291, där en stadsarkitekt underlåtit att upplysa två fastighetsköpare om att en bangård planerats i fastighetens närhet och uppgett att det inte fanns risk att staden byggdes ut åt detta håll; fastigheten hade därför ett lägre värde än köparna antagit. Köparna yrkade skadestånd av kommunen enligt 3 kap. 2 § SkL. HD ogillade emellertid skadeståndstalan, eftersom underlåtenheten inte innefattat myndighetsutövning som berörde köparna. Samtidigt antydde HD att den senare tillkomna regeln om ansvar för oaktsam myndighetsinformation i 3 kap. 3 § SkL kunde ha varit tillämplig om lagändringen trätt i kraft vid tillfället. Det innebar en välvillig bedömning av de skadelidandes krav; lagtext och motiv (båda anmärkningsvärt njugga mot de skadelidande) tydde närmast på att man skulle ogillat talan på grund av sådana fel i muntlig information, eftersom inga särskilda skäl förelåg för skadestånd. I varje fall har regeringen tagit fasta på HD:s uttalande; ex gratiaersättning har utgått. Det kan framhållas att staten här utgav sådan ersättning till köparna fast det var kommunen som skulle ha blivit skadeståndsskyldig. Ett skäl skulle kunna vara att det är staten som svarar för att föreslagna lagändringar kommer till stånd.s. 330