Jfr diskussionen om den av Lagrådet godkända Barsebäcklagstiftningen (se prop. 1996/97:176 och RÅ 1999 ref. 76, där en rad framstående rättsvetenskapare uppbådats för att angripa lagstiftningen men denna ånyo ansågs godtagbar).
Hänvisas från p. 2 (s. 231)
2.Det vanliga är alltså att lagförslaget går igenom trots avsteg från Lagrådets yttrande utan några mera nedslående konsekvenser från regeringssynpunkt. Regeringen kan förstås vara mån om sitt rykte, men reaktionen på politiskt håll lär i stort sett bli densamma oavsett vad Lagrådet sagt — oppositionen kan ändå kritisera en kontroversiell lagstiftning och rentav påstå brott mot regeringsformen, eventuellt med hänvisning till någon rättänkande rättsvetenskapsman. Den juridiska meningsskiljaktigheten kan möjligen beaktas av departementets jurister med tanke på kommande lagstiftningsärenden, men annars lär ingen praktiker ha större intresse av den diskussion där lagens innehåll ifrågasatts. Man anpassar sig efter lagstiftningen oavsett dess kvalitet. I den rättsvetenskapliga debatten kan lagen förstås kritiseras också i efterhand, men detta är så pass vanligt att det sällan brukar väcka någon uppmärksamhet — det framstår snarast som en typisk reaktion hos professorer vilkas synpunkter inte tillgodosetts som de hoppats.s. 231