Jfr diskussionen om den av Lagrådet godkända Barsebäcklagstiftningen (se prop. 1996/97:176 och RÅ 1999 ref. 76, där en rad framstående rättsvetenskapare uppbådats för att angripa lagstiftningen men denna ånyo ansågs godtagbar).
Hänvisas från p. 2 (s. 231)
1.Vad finns det för påföljder om regeringen avviker från Lagrådet? Det är klart att när Lagrådet åberopat konflikter med grundlagen eller europarätten kan det leda till allvarliga juridiska konsekvenser ifall invändningarna ignoreras: i något ytterlighetsfall kan lagen åsidosättas enligt 11 kap. 14 § RF, eller Europadomstolen eller EG-domstolen kan så småningom komma att underkänna lagstiftningen. Det händer någon gång att Konstitutionsutskottet blivit bekymrat i sådana fall och trots sin traditionella följsamhet mot regeringen åstadkommit en ändrad lagtext; ett exempel rör behandlingen av plan- och bygglagstiftningen (se 9 nedan). Men det är sällan sådana bekymmer blir aktuella. Oppositionen kan ju angripa avvikelsen, på juridiska eller politiska grunder, men förutsatt att regeringen kan räkna med riksdagsmajoritetens stöd kan inte mycket hända. Och Lagrådet självt kan som sagt inte göra mycket åt saken (jfr 1 ovan).s. 230
2.Det vanliga är alltså att lagförslaget går igenom trots avsteg från Lagrådets yttrande utan några mera nedslående konsekvenser från regeringssynpunkt. Regeringen kan förstås vara mån om sitt rykte, men reaktionen på politiskt håll lär i stort sett bli densamma oavsett vad Lagrådet sagt — oppositionen kan ändå kritisera en kontroversiell lagstiftning och rentav påstå brott mot regeringsformen, eventuellt med hänvisning till någon rättänkande rättsvetenskapsman. Den juridiska meningsskiljaktigheten kan möjligen beaktas av departementets jurister med tanke på kommande lagstiftningsärenden, men annars lär ingen praktiker ha större intresse av den diskussion där lagens innehåll ifrågasatts. Man anpassar sig efter lagstiftningen oavsett dess kvalitet. I den rättsvetenskapliga debatten kan lagen förstås kritiseras också i efterhand, men detta är så pass vanligt att det sällan brukar väcka någon uppmärksamhet — det framstår snarast som en typisk reaktion hos professorer vilkas synpunkter inte tillgodosetts som de hoppats.s. 231
3.Däremot kan det hända att en domstol med inspiration av Lagrådet avviker från mindre övertygande motivuttalanden i propositionen. När det gäller rent juridiska resonemang lär detta inte möta några betänkligheter, särskilt när de förekommer i författningskommentaren; det är naturligt om Lagrådet med sin speciella sammansättning har en annan auktoritet i domarnas ögon än de departementsjurister som kan antas ha utformat propositionen. Innan lagens tillämpning prövats av (högre) domstol lär dock också propositionens motiv ha kvar sin vikt som rättskälla.s. 231
4.I varje fall när det gäller en rent juridisk fråga utan politiskt intresse kan man inom departementet hoppas på att en avvikelse i propositionen sker helt obemärkt; risken är ändå begränsad att saken blåses upp i den allmänna diskussionen, så länge det gäller frågor som är svårbegripliga för allmänheten. Det krävs dock att man tonar ned motsättningen till Lagrådet (jfr 10 nedan).s. 231