Se t.ex. NJA 2006 s. 721, NJA 1992 s. 113, NJA 1984 s. 501 I och II, NJA 1991 s. 481, Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 63 f., Westberg, JT 1992–93 s. 156 och Lindell, Civilprocessen, 2 uppl., Uppsala 2003, s. 509 ff.
Hänvisas från p. 8 (s. 1058)
8.En sådan ståndpunkt förutsätter för det första att beviskravet i FHL alltid skulle vara styrkt. Det kan starkt ifrågasättas om så verkligen är fallet. I tvistemål uppställs visserligen ett normalbeviskrav; den part som har bevisbördan för ett visst sakförhållande ska styrka att detta förhållande föreligger. Normalkravet kan emellertid sänkas, t.ex. om det föreligger svårigheter att fullgöra bevisskyldigheten. Jag avser inte att diskutera huruvida beviskravet är fixerat eller flexibelt och beror på bevisningen i det enskilda fallet, utan vill endast påtala att beviskravet vid en prövning enligt FHL, eller allmänna kontraktsrättsliga principer, inte med nödvändighet behöver vara just styrkt för samtliga rättsfakta.s. 1058