Rättsfall

NJA 2006 s. 721

Citera

NJA 2006 s. 721

BibTeX

@misc{nja-2006-s-721,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2006 s. 721}},
  year         = {2006},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

8 hänvisningar i 6 artiklar · 8 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis i försäkringsrätt 2016–20222 hänvisningar

Marcus Radetzki · SvJT 2023 s. 225–261 · 2 ställen

I nu aktuellt avseende tillför detta avgörande inte någon ny kunskap. Att försäkringsvillkor som strider mot tvingande regler i FAL är oskäliga i den mening som avses i 3 § AVLK och på den grunden förbjudas klargjordes redan i MD 2011:21. 1.3 Bevisbörda och beviskrav I NJA 2017 s 642 (Bilrånet) hade den försäkrade yrkat ersättning ur en konsumentförsäkring under påstående om att hon av en okänd person blivit frånhänd sin personbil och viss egendom som fanns i bilen genom rån. Högsta domstolen konstaterade att den försäkrade hade bevisbördan för det påstådda händelseförloppet och att prejudikatfrågan gällde vilket beviskrav som skulle tillämpas vid bedömningen av huruvida den försäkrade fullgjort sin bevisskyldighet. Domstolen tog fasta på att den försäkrade enligt egen uppgift varit närvarande när rånaren tillgripit bilen. Vid detta förhållande ansåg domstolen att det inte kunde anses föreligga sådana bevissvårigheter som motiverar att det särskilt låga beviskrav som uppställdes i NJA 1984 s 501 I och II (De utbrända bilarna) (som innebär ett krav på att det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet) skulle anses tillämpligt. För att beviskravet skulle anses uppfyllt skulle det i stället, och i linje med Högsta domstolens bedömning i NJA 2006 s 721, krävas att den försäkrade kunde göra det klart mera sannolikt att hon frånhänts sin bil olovligen genom rån än att bilen undanskaffats med hennes lov.Allmänna regler och principer · p. 19 · s. 235
NJA 1936 s 357 3 NJA 1944 s 203 3 NJA 1949 s 195 3 NJA 1962 s 172 3 NJA 1971 s 126 2.4 NJA 1984 s 501 I och II (De utbrända bilarna) 1.3 NJA 1986 s 470 (Dikeskörningen i Bygdeå) 1.3 NJA 1988 s 221 3 NJA 1990 s 93 (Husbranden i Bara) 1.3 NJA 1994 s 449 I-II (De okända förarna) 1.3 NJA 2001 s 65 I-II 2.4 NJA 2001 s 750 (Självrisken) 1.1.1 NJA 2006 s 53 1.1.1 NJA 2006 s 721 1.3 NJA 2007 s 997 3 NJA 2009 s 355 1.1.1 NJA 2013 s 253 (BWE:s rättsskyddsförsäkring) 1.1.1; 1.1.2 NJA 2016 s 142 3 NJA 2016 s 945 2.4 NJA 2017 s 237 (Bygglovet och särskoleplaceringen) 1.1.1; 1.1.2 NJA 2017 s 601 (Cremonas ansvarsförsäkring) 1.1.1;1.1.2;Högsta domstolen · p. 1 · s. 258

Kan otillåtna omfattningsvillkor tillåtas av försäkringstekniska skäl?1 hänvisning

Jakob Andersson · SvJT 2020 s. 416–428 · 1 ställe

§ FAL i 12 kap. 12 § samt motsvarande biförpliktelser som redogjorts för ovan. 27 Prop. 2003/04:150 s. 525. 28 Ibid, s. 274. 2 9 Ibid, s. 274 f. 30 Ibid, s. 275. 31 Prop. 2003/04:150 s. 94 ff. 32 Ibid, s. 184. 33 Ibid, s. 185. 34 Ibid, s. 185. 3 5 Ibid, s. 427. 36 Ibid, s. 427-428. 37 Ibid, s. 428. 3 8 Ett framkallande av försäkringsfall föreligger bl.a. när den försäkrade måste antas ha handlat i vetskap om att detta innebar en betydande risk för att en viss skada skulle inträffa, enligt 4 kap. 5 § andra stycket FAL. 39 Prop. 2003/04:150 s. 186. 40 Patent- och marknadsdomstolens dom den 29 april 2019 i mål PMT 12636-18. 4 1 I konsumentförsäkring ska, vid brott mot en säkerhetsföreskrift, försäkringsersättningen sättas ned med beaktande av vad som är skäligt med hänsyn till förhållandets samband med den inträffade skadan, det uppsåt eller den vårdslöshet som har förekommit och omständigheterna i övrigt. 42 Majoriteten hänvisade bl.a. till att det saknas en otvetydig gräns för vad som utgör ett otillåtet omfattningsvillkor (enligt 4 kap. 11 § FAL). Majoriteten hänvisade också till tidigare angivna förarbetsuttalanden, dvs. att det finns visst utrymme för försäkringsbolag att undanta skador som kan avse en försäkrads handlande, samt att villkoret var tydligt och att det informerades om undantagets existens inför försäkringens tecknande. Enligt min uppfattning måste undantaget uppfattas som en säkerhetsföreskrift eftersom det föreskriver ett visst handlande (hålla uppsikt över mobil/surfplatta) i syfte att förhindra att skada uppkommer (stöld av desamma) och jag är därför kritisk till majoritetens resonemang (men inte nödvändigtvis slutsatsen). Intressant i sammanhanget är att villkoret dessförinnan hade utformats som en säkerhetsföreskrift. 43 Det ska framhållas att minoriteten visserligen uttrycker sig i termer som om villkoret görs tillåtet genom ”tolkning” av detsamma. I praktiken sker dock ingen tolkning av villkoret eftersom dess innebörd redan är klarlagd (enligt minoriteten). 4 4 Patent och marknadsöverdomstolens dom den 22 december 2019 i mål PMT 6002-19. 45 Det kan noteras att försäkringsbolaget aldrig framförde som en självständig och alternativ grund att det fanns försäkringstekniska skäl för att tillåta villkoret även om det ansågs oförenligt med 4 kap. 11 § FAL. 4 6 Det ska understrykas att listan har varierande rättskällestöd. 47 Prop. 2003/04:150 s. 427. 48 En ventil är ett undantag från ett undantag från försäkringsskydd. Det rör sig alltså om en situation där försäkringsskydd typiskt inte erbjuds enligt försäkringsavtalet (till följd av ett uttryckligt angivet undantag i försäkringsavtalet) men där vissa preciserade händelser, som omfattas av undantaget som utgångspunkt, ändock erbjuds försäkringsskydd. Ett exempel på en sådan situation är vid ansvarsförsäkring där försäkringsskydd erbjuds för skador som försäkringstagaren med vållande orsakar vid utövandet av sin verksamhet men där miljöskador som försäkringstagaren vållat inte erbjuds försäkringsskydd (”undantag 1”). Om det samtidigt dock föreskrivs att miljöskador ändå täcks av försäkringsskyddet till följd av vissa preciserade orsaker (”undantag 2”) föreligger en ventil. Det ska framhållas att detta inte är en etablerad försäkringsrättslig term. 4 9 Bertil Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, uppl. 4, p. 10.3.2. 50 Ibid. 51 Se t.ex. NJA 1984 s. 501 I och NJA 2006 s. 721. 52 Bertil Bengtsson, Försäkringsteknik och civilrätt. 53 I likhet med vad som gäller för den s.k. pro-ratareglen i 8 kap. 9 § andra stycket FAL. Se Bertil Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, uppl. 4, kommentaren till 8 kap. 9 § FAL.fotnot 11 · s. 421

Perspektiv på prejudikat: En empirisk undersökning av tingsrätternas bruk av Högsta domstolens rättspraxis i tvistemål1 hänvisning

Mattias Derlén, Johan Lindholm · SvJT 2019 s. 751–772 · 1 ställe

Se, vad gäller HD, t.ex. NJA 2006 s. 721 och NJA 2015 s. 233, och, vad gäller tingsrätterna, exempelvis Gävle tingsrätts dom 2015-01-15 i mål nr T 3247-13, Jönköpings tingsrätts dom 2015-09-10 i mål nr T 677-15, Växjö tingsrätts dom 2015-05-12 i mål nr T 213-14 och Norrköpings tingsrätt dom 2015-12-23 i mål nr T 2040-15.fotnot 53 · s. 765

Svensk rättspraxis2 hänvisningar

Marcus Radetzki · SvJT 2016 s. 745–820 · 2 ställen

Bevisläget vid brott mot sekretessavtal — förhindrar lagen om företagshemligheter avtalsdispositioner?1 hänvisning

Daniel Waerme · SvJT 2009 s. 1051–1061 · 1 ställe

Se t.ex. NJA 2006 s. 721, NJA 1992 s. 113, NJA 1984 s. 501 I och II, NJA 1991 s. 481, Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 63 f., Westberg, JT 1992–93 s. 156 och Lindell, Civilprocessen, 2 uppl., Uppsala 2003, s. 509 ff.fotnot 31 · s. 1058

Svensk rättspraxis: Skadestånd utom kontraktsförhållanden 2004–20061 hänvisning

Bertil Bengtsson · SvJT 2007 s. 554–568 · 1 ställe

2.4. Orsakssamband. HD har som bekant i en rad skadeståndsmål sänkt kravet på bevisning om orsakssamband särskilt i situationer där full bevisning typiskt sett anses svår att föra (se t.ex. NJA 1977 s. 176, NJA 1981 s. 622, NJA 1982 s. 421, NJA 1993 s. 764, NJA 2001 s. 368). Detsamma har skett när orsakssamband har varit omstritt vid konsumentförsäkring (se NJA 1984 s. 501 I och II, om påstådda biltillgrepp). Frågan om bevislindring kom upp i en ny typsituation i NJA 2006 s. 721, där en skadelidande bilägare påstod att en oidentifierad bil vid ett möte i mörker på en smal väg körts vårdslöst och skadat hennes bil; hon krävde ersättning av Trafikförsäkringsföreningen med stöd av 16 § 3 st. och 30 § 1 st. trafikskadelagen. HD fann, med hänvisning till tidigare prejudikat och till förarbetena till trafikskadelagen, att en lindring av beviskravet var motiverad. Med hänsyn bl.a. till att den skadelidande varit närvarande när skadan uppkom ansågs bevisläget något bättre än i de nämnda fallen från 1984, där det räckte för ersättningsskyldighet att det framstod som mera antagligt att försäkringsfall förelåg än motsatsen. För bifall till talan skulle därför krävas att det framstod som klart mera sannolikt att skadeorsaken varit den hon uppgivit än att orsaken varit en annan. Detta beviskrav hade inte fullgjorts, och talan ogillades därför.Översikt av innehållet · p. 33 · s. 564