Att avsaknaden av specialreglering inte utesluter en möjlighet till omprövning utan innebär att frågan får avgöras av de allmänna principer om förvaltningsbesluts rättskraft vilka har utarbetats i praxis framgår av RÅ 1996 ref. 51.
Hänvisas från p. 3 (s. 1043)
3.Vad gäller ett åläggande enligt 3 kap. 1 § KL att upphöra med överträdelser av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § KL eller artikel 81 eller 82 i EG-fördraget finns emellertid inte någon motsvarande omprövningsregel i KL. Svaret på frågan om ett åläggande av det aktuella slaget kan omprövas får därmed sökas i den allmänna förvaltningsrätten. 4.2 En begränsad omprövningsskyldighet enligt 27 § förvaltningslagen Enligt 27 § förvaltningslagen (1986:223) (”FL”) har beslutsmyndigheten en generell omprövningsskyldighet. Bestämmelsen gäller inte bara beslut varigenom ärenden avgörs utan också beslut under beredningen. I princip tar regleringen även sikte på beslut som har vunnit laga kraft. Paragrafen omfattar emellertid bara beslut som en myndighet har meddelat som första instans. Enligt 27 § FL gäller skyldigheten i linje härmed inte om beslutsmyndigheten överlämnat handlingarna i ett ärende till högre instans. Förutsättningarna för omprövning av beslut som prövats av högre instans, såsom var fallet vad gäller Konkurrensverkets EuroBonus-beslut, regleras således inte i FL. 4.3 En mer omfattande omprövningsmöjlighet enligt praxis Enligt förarbetena till FL skall dock omprövningsskyldigheten enligt 27 § FL uppfattas som ett minimikrav och inte som en uttömmande reglering av i vilka fall en myndighet har befogenhet att ändra ett redan fattat beslut. Den är inte avsedd att inskränka de omprövningsbefogenheter och skyldigheter som myndigheterna har enligt praxis. Dessa befogenheter och skyldigheter har lagstiftaren förutsatt skall finnas som ett komplement till lagregleringen och användas med beaktande av dess syfte.s. 1043