Konkurrensverkets EuroBonus-beslut — varför var en omprövning av åläggandet inte möjlig?2 hänvisningar
- Att avsaknaden av specialreglering inte utesluter en möjlighet till omprövning utan innebär att frågan får avgöras av de allmänna principer om förvaltningsbesluts rättskraft vilka har utarbetats i praxis framgår av RÅ 1996 ref. 51.
- Tanken på en mer allmän reglering av i vilka fall myndigheter skall anses ha befogenhet att rätta beslut har framförts i skilda sammanhang, men avvisats bl.a. med hänsyn till de mångskiftande förhållandena inom förvaltningsrätten. Istället har riktlinjer dragits upp i praxis. 4.3.1 En begäran om omprövning skall leda till ett formellt beslut Att en begäran om omprövning av ett lagakraftvunnet betungande förvaltningsbeslut skall leda till en ny prövning av beslutande myndighet illustreras av Justitieombudsmannens kritik i 1993/94:JO1 s. 411. Klaganden hade lämnat en skrivelse till en byggnadsnämnd och begärt omprövning av nämndens beslut att inte bevilja bygglov och att vid vite av 50 000 kronor förelägga klaganden att inom en viss tidsfrist återställa en byggnation samt att påföra en byggnadsavgift. Byggnadsnämnden gjorde dock ingen omprövning utan överlämnade skrivelsen till länsstyrelsen som inte prövade ärendet då överklagandetiden gått ut. Enligt Justitieombudsmannen borde skrivelsen inte ha överlämnats till länsstyrelsen utan föredragits för byggnadsnämnden som därefter haft att fatta ett formellt beslut, vilket i förekommande fall skulle ha försetts med fullföljdshänvisning. 4.3.2 Omprövningen är inte begränsad till frågan om beslutet är uppenbart oriktigt utan avser beslutets riktighet överhuvudtaget I RÅ 1996 ref. 51 uppmärksammades, i enlighet med vad som anförts ovan, att det enligt de allmänna principer om förvaltningsbesluts rättskraft som vuxit fram i praxis gäller att förbud, förelägganden och liknande betungande beslut kan ändras i både mildrande och skärpande riktning, förutsatt att det inte finns någon föreskrift som begränsar eller utesluter ändringsmöjligheten. Finner myndigheten att ett föreläggande inte längre är påkallat, därför att omständigheterna förändrats, kan det återkallas och en ny lämplighetsbedömning är i princip tillåten.