Se härför NJA 1999 s. 451. Se även NJA 2000 s. 345, samt Ryrstedt, Eva, Gemensam vårdnad inte alltid de bästa för barn, JT 2000-01, nr. 2, s. 423–429.
Hänvisas från p. 1 (s. 1013)
1.Regleringen om gemensam vårdnad ändrades år 2006 så att det idag ställs krav på att föräldrar skall kunna samarbeta för att de skall kunna tillerkännas gemensam vårdnad. Den gemensamma vårdnaden används inte längre på det nästan schablonmässiga sätt som under perioden 1998–2006 och det föreligger inte någon presumtion för någon av vårdnadstyperna. Praxis var tidigare tydlig i sina uttryck av att den gemensamma vårdnaden var en utgångspunkt och att det krävdes tydliga och stora samarbetsproblem mellan föräldrarna för att vårdnaden skulle kunna tillerkännas en av dem ensam. Grunden för såväl den bakomliggande regleringen, som efterföljande praxis, var tron på att ett barn alltid mår bäst av att ha kontakt med båda sina föräldrar och att denna kontakt bäst främjas av att föräldrarna båda tar ansvar för sitt barn. Det faktum att båda föräldrarna har del i vårdnaden är naturligtvis inte någon garanti för att de båda tar ansvar för barnet. Detta visar sig bl.a. i det faktum att trots att de flesta icke samboende föräldrar har gemensam vårdnad om sina barn idag, är det många barn som mycket sällan eller aldrig träffar den förälder som de inte bor med. Det enda som egentligen torde säkerställas genom den gemensamma vårdnaden är en rättighet för respektive förälder att vara delaktig i de beslut som rör barnet.s. 1013