Närliggande

2.Hittills har alltså inte yrkanden om jämkning eller åsidosättande av borgensmannens åtagande på grund av dålig kreditprövning av gäldenären haft någon framgång. I två svenska fall introduceras emellertid en argumentationslinje som verkar vara mer lyckosam. I NJA 1997 s. 524 och NJA 1999 s. 408 anför borgensmännen att grunden för jämkningen är att åtagandena blivit oskäliga, men att denna oskälighet inte beror av beloppen som sådana, utan på att kreditgivaren inte gjort en tillräcklig kreditprövning av dem i egenskap av borgensmän. Argumenten i NJA 1997 s. 524 och NJA 1999 s. 408 förtjänar därför en ytterligare undersökning.s. 873