Stycket

35.Det kan inte hjälpas, men HD:s resonemang i den avslutande delen av domen är svårsmält. Det citat från propositionen 1997/98:96 s. 94 (ska uppenbarligen vara s. 96) på s. 368 i referatet i NJA är taget ur sitt rätta sammanhang och blir härigenom missvisande. Domskälen vilar således på en bräcklig grund. Som jag ser det bidrar rättsfallet i denna del inte till klarhet när det gäller påföljdsbestämningens struktur, dvs. till hur domstolarna ska resonera i påföljdsbestämningsfrågor. Tvärtom skapar det osäkerhet och riskerar att leda till en oenhetlig rättstillämpning. Att principen vid beaktandet av billighetsskälen enligt 29 kap. 5 § BrB vid påföljdsvalet ska vara annorlunda än den är vid beaktandet av den tilltalades ungdom är också svårbegripligt. I det sistnämna hänseendet är det ju helt klart att det är straffmätningsvärdet som är avgörande för vilken påföljd som ska dömas ut. HD har haft den frågan uppe inte bara i NJA 2000 s. 314 utan även i NJA 2007 s. 636 och har så sent som i en dom den 21 maj 2008 på denna punkt bekräftat sina tidigare avgöranden.s. 775