Mårten Schultz pekar på att behovet av verktyget är mindre m.h.t. att svensk rätt, till skillnad från tysk, inte skiljer mellan äganderättsövergång och obligationsrätt, Unjust Enrichment — Sweden, arbetsdokument inom ramen för The Study Group on a European Civil Code, juridicum.su.se/user/masc 2000, vid not 7. Han beskriver också saken som att obehörig vinst rent av har mindre betydelse i dagens svenska rätt än då Jan Hellner skrev sin avhandling 1950. Hellner beskrev läget som att svensk rätt endast gör ringa bruk av principen om obehörig vinst. Likaså att principen ansågs som främmande för svensk rätt, Obehörig vinst, Almqvist & Wik sell 1950, s. 3. Enligt Hellner är förklaringen till att vinstterminologin inte använts att den svenska rätten i ”hög grad varit frigjord från konstruktioner över huvud taget och inställd på att finna praktiska lösningar”, s. 393. Hans slutsats var också att konstruktionen är onödig: ”Såsom den tidigare framställningen visat, tages vinstkonstruktionen i utländska rättsystem ofta till hjälp för att komma över de svårigheter, som den hävdvunna juridiska begreppsbildningen skapat. I dessa fall innebär vinstkonstruktionen ofta en terminologiskt olycklig lösning, vars godtagande leder till att mera väsentliga omständigheter vid ersättningsskyldighetens uppkomst lämnas i dunkel, och till att regelsystemet får ett abstrakt och verklighetsfrämmande drag. Dessa verkningar har den svenska rätten lyckligen undgått”, s. 393. Jfr däremot Karlgren, Hjalmar, Obehörig vinst och värdeersättning, Norstedts 1982, s. 19–32. — Det skall anmärkas att termen obehörig vinst på senare tid åberopats i HD, exempelvis i NJA 2007 s. 519, 1999 s. 793, NJA 1999 s. 575. Det skulle därför vara aktuellt att göra en analys av det funktionella angreppssättet på de frågor som föranlett åberopandet av verktyget obehörig vinst, som är en konstruktion för substantiella rättstraditioner. Jfr Hellner, Betalning av misstag, JT 1999–00 s. 409. Jfr också The Study Group on a European Civil Code och deras sätt att formulera ett all-europeiskt generellt verktyg. www.sgecc.net/pages/en/texts/index.draft_articles.htm
Hänvisas från p. 11 (s. 681)
Mårten Schultz pekar på att behovet av verktyget är mindre m.h.t. att svensk rätt, till skillnad från tysk, inte skiljer mellan äganderättsövergång och obligationsrätt, Unjust Enrichment — Sweden, arbetsdokument inom ramen för The Study Group on a European Civil Code, juridicum.su.se/user/masc 2000, vid not 7. Han beskriver också saken som att obehörig vinst rent av har mindre betydelse i dagens svenska rätt än då Jan Hellner skrev sin avhandling 1950. Hellner beskrev läget som att svensk rätt endast gör ringa bruk av principen om obehörig vinst. Likaså att principen ansågs som främmande för svensk rätt, Obehörig vinst, Almqvist & Wik sell 1950, s. 3. Enligt Hellner är förklaringen till att vinstterminologin inte använts att den svenska rätten i ”hög grad varit frigjord från konstruktioner över huvud taget och inställd på att finna praktiska lösningar”, s. 393. Hans slutsats var också att konstruktionen är onödig: ”Såsom den tidigare framställningen visat, tages vinstkonstruktionen i utländska rättsystem ofta till hjälp för att komma över de svårigheter, som den hävdvunna juridiska begreppsbildningen skapat. I dessa fall innebär vinstkonstruktionen ofta en terminologiskt olycklig lösning, vars godtagande leder till att mera väsentliga omständigheter vid ersättningsskyldighetens uppkomst lämnas i dunkel, och till att regelsystemet får ett abstrakt och verklighetsfrämmande drag. Dessa verkningar har den svenska rätten lyckligen undgått”, s. 393. Jfr däremot Karlgren, Hjalmar, Obehörig vinst och värdeersättning, Norstedts 1982, s. 19–32. — Det skall anmärkas att termen obehörig vinst på senare tid åberopats i HD, exempelvis i NJA 2007 s. 519, 1999 s. 793, NJA 1999 s. 575. Det skulle därför vara aktuellt att göra en analys av det funktionella angreppssättet på de frågor som föranlett åberopandet av verktyget obehörig vinst, som är en konstruktion för substantiella rättstraditioner. Jfr Hellner, Betalning av misstag, JT 1999–00 s. 409. Jfr också The Study Group on a European Civil Code och deras sätt att formulera ett all-europeiskt generellt verktyg. www.sgecc.net/pages/en/texts/index.draft_articles.htms. 681