Stycket

20.Även i brottmål har ett presumtionsansvar förekommit, nämligen i NJA 1988 s. 226. Målet gällde två personer som dömts till ansvar för häleri avseende elektroniska apparater som återfunnits och lämnats tillbaka till ägaren. Egendomen var skadad när ägaren fick tillbaka den och ägaren stämde hälarna med yrkande om ersättning för självrisken under den försäkring som ägaren tecknat. Principen casus mixtus cum culpa kunde inte tillämpas eftersom det inte visats att det fanns någon kasuell händelse som ägt rum efter stölden. Frågan i målet koncentrerades därför till frågan när skadorna uppkommit, men ingen av parterna bidrog med någon egentlig utredning avseende denna fråga. I NJA 1961 s. 518 hade konstaterats att även vid brottslig handling inget civilrättsligt skadeståndsansvar uppkommer med mindre det visas att egendomen skadats under den tid då brottslingen haft den omhänder. I brist på utredning hängde målets utgång således på placeringen av bevisbördan. Högsta domstolen uttalade: ”För den som återfår stulen egendom i skadat skick under sådana omständigheter som det är fråga om i målet föreligger emellertid uppenbara svårigheter att förebringa bevisning eller att ens göra antaganden angående sådana förhållanden. Det finns ingenting som talar mot att skadorna uppkom under den tid för vilken [svarandena] är ansvariga. Vid dessa förhållanden bör olägenheten av att tidpunkten för skadornas uppkomst ej klarlagts i målet inte skäligen bäras av bolaget. [Svarandena] bör därför åläggas skadeståndsskyldighet i enlighet med bolagets yrkande.” Här presumerar Högsta domstolen att själva skadan inträffat under den tid då svarandena hade egendomen omhänder. Detta är en ännu strängare presumtion än den eljest vanliga culpapresumtionen, då normalt den skadelidande måste visa att skadan inträffat under den tid då svaranden hade egendomen omhand.s. 65