Rättsfall

NJA 1988 s. 226

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 1988 s. 226

BibTeX

@misc{nja-1988-s-226,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1988 s. 226}},
  year         = {1988},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Några frågor i kommersiell skadeståndsrätt1 hänvisning

Mårten Schultz · SvJT 2013 s. 1017–1031 · 1 ställe

Presumtionsansvar är ett culpaansvar med omvänd bevisbörda. Ansvarsformen förknippas framför allt med avtalsrättsliga situationer där någon har annans egendom i sin besittning med vårdplikt. Se t.ex. NJA 1983 s. 617, NJA 1996 s. 564 och NJA 1999 s. 197. Samma ansvar föreligger även i utomkontraktuella situationer där någon har annans egendom i sin besittning (om det finns en skyldighet att vårda egendomen), t.ex. då någon har hittegods i sin besittning eller när egendom förvaras i samband med kvarstad (NJA 1989 s. 191). Även t.ex. hälare får anses ha ett presumtionsansvar i förhållande till tillgripen egendom som de har i sin besittning (jmf. NJA 1988 s. 226).fotnot 8 · s. 1020

Omhändertagande av annans egendom — ett avtalsgrundande rättsfaktum?1 hänvisning

Jakob Heidbrink · SvJT 2008 s. 57–87 · 1 ställe

Även i brottmål har ett presumtionsansvar förekommit, nämligen i NJA 1988 s. 226. Målet gällde två personer som dömts till ansvar för häleri avseende elektroniska apparater som återfunnits och lämnats tillbaka till ägaren. Egendomen var skadad när ägaren fick tillbaka den och ägaren stämde hälarna med yrkande om ersättning för självrisken under den försäkring som ägaren tecknat. Principen casus mixtus cum culpa kunde inte tillämpas eftersom det inte visats att det fanns någon kasuell händelse som ägt rum efter stölden. Frågan i målet koncentrerades därför till frågan när skadorna uppkommit, men ingen av parterna bidrog med någon egentlig utredning avseende denna fråga. I NJA 1961 s. 518 hade konstaterats att även vid brottslig handling inget civilrättsligt skadeståndsansvar uppkommer med mindre det visas att egendomen skadats under den tid då brottslingen haft den omhänder. I brist på utredning hängde målets utgång således på placeringen av bevisbördan. Högsta domstolen uttalade: ”För den som återfår stulen egendom i skadat skick under sådana omständigheter som det är fråga om i målet föreligger emellertid uppenbara svårigheter att förebringa bevisning eller att ens göra antaganden angående sådana förhållanden. Det finns ingenting som talar mot att skadorna uppkom under den tid för vilken [svarandena] är ansvariga. Vid dessa förhållanden bör olägenheten av att tidpunkten för skadornas uppkomst ej klarlagts i målet inte skäligen bäras av bolaget. [Svarandena] bör därför åläggas skadeståndsskyldighet i enlighet med bolagets yrkande.” Här presumerar Högsta domstolen att själva skadan inträffat under den tid då svarandena hade egendomen omhänder. Detta är en ännu strängare presumtion än den eljest vanliga culpapresumtionen, då normalt den skadelidande måste visa att skadan inträffat under den tid då svaranden hade egendomen omhand.Hur känner man igen ett avtal när man ser det? · p. 20 · s. 65

”Brottslingar förtjänar inte skadeståndsrättens skydd”1 hänvisning

Mårten Schultz · SvJT 2007 s. 477–498 · 1 ställe

Se RH 96:85 där en hälare påstod att den stulna egendomen, en motorcykel, var demonterad redan när han fick den i sin besittning. Påståendet godtogs och skadeståndsansvar för monteringskostnader förelåg inte. Se om bevisbördan i dessa fall NJA 1988 s. 226.fotnot 23 · s. 490

NJA 1988 s. 226 — Rättskällor.se