Se till exempel NJA 1989 s. 191, men även NJA 1961 s. 622 och NJA 1929 s. 253 (i det sistnämnda fallet talas dock om ”bristande tillsyn och försummelse”)
Hänvisas från p. 2 (s. 60)
2.Om Grönfors påstående skulle vara att själva vårdansvarets innehåll skulle variera utmed skiljelinjen mellan kontrakt och icke-kontrakt, är det svårt att finna stöd för detta påstående. Det förekommer rättspraxis på det klart utomkontraktuella området — framför allt avseende Tullverkets och andra myndigheters ansvar för omhändertaget gods — som beskriver den tillämpliga standarden med orden att fel eller försummelse inte får förekomma. Detta utgör en standardformulering som brukar avse det mera abstrakta begreppet culpa. Grönfors påstående skulle alltså behöva granskas mycket nära med avseende på situationer inom och utom kontrakt i vilka en vårdplikt förekommer. Det skulle därvid enligt min mening vara överraskande om den dispositiva vårdplikten inom kontrakt skulle visa sig vara strängare än vårdplikten utom kontrakt. I bägge fallen går ju vårdplikten ut på att bevara egendomen — varför skulle man behöva bevara egendomen, fast bara lite, utom kontrakt, medan man måste bevara, bevara, bevara egendomen inom kontrakt? Mer än att antyda grunden för min opposition kan jag inte göra här, men jag kan konstatera att den nu aktuella tolkningen av Grönfors uttalande prima facie förefaller vara mindre trolig.s. 60