Förutom till detta rättsfall hänvisas i propositionen, s. 72, till NJA 1996 s. 509. Någon prövning av närståendebegreppet skedde emellertid inte i det fallet, eftersom den skadeståndsskyldige hade medgivit att målsägandena var närstående till den initialskadade.
Hänvisas från p. 3 (s. 543)
3.I propositionen till 2002 års lagändring sägs att med särskilt närstående avses i första hand make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar. Det framhålls också att det i första hand är medlemmar i samma etablerade hushållsgemenskap som den initialskadade som omfattas. Med hänvisning till praxis före 2002 års lagändring sägs vidare att även andra personer någon gång kan anses ersättningsberättigade. I NJA 2000 s. 521 ansågs sex vuxna syskon till en mördad ha rätt till ersättning, trots att de inte bodde tillsammans med den dödade. Högsta domstolen hänvisade till att speciella förhållanden förelåg och tillerkände syskonen ersättning. Beträffande vad som ansågs utgöra speciella förhållanden uttalade Högsta domstolen: ”[Den mördade] var vid sin död 30 år och bodde sedan några år i egen lägenhet. Syskonen var 36–53 år och hade alla utom [ett syskon] egna familjer. Vissa av syskonen hade aldrig bott tillsammans med [den mördade]. Alla bodde emellertid på samma ort eller i en ort alldeles intill. De arbetade alla i samma taxiföretag, som hade startats av deras föräldrar, vilka fortfarande bodde i anslutning till rörelsens lokaler. Syskonen träffades dagligen i samband med sina arbeten. [Den mördade] var där — såvitt framgår av förhör med syskonen — en central person, eftersom han var den datakunnige, som alla hade kontakt med i samband med hantering av taxametrar och fakturering. Som ensamstående lillebror fanns han dessutom alltid till hands för skiftande arbetsuppgifter. Den äldsta systern … har uppgivit att hennes första barn var jämnårigt med [den mördade] och att hon betraktade sig som en extramamma åt honom. Flera av syskonen har uppgivit att de, förutom vid sedvanliga familjehögtider, umgicks med [den mördade] på fritiden.” De anförda omständigheterna framstår inte som särskilt anmärkningsvärda, men det är klart att flertalet av de anförda förhållandena är ägnade att stärka samhörigheten mellan den mördade och hans syskon. Det bör dock noteras att det inte handlar om att allmänt framhålla samhörigheten mellan den initialskadade och någon annan person i allmänhet, utan just om vad som krävs för att icke sammanboende syskon skall ha rätt till ersättning. Redan genom kravet på att det skall vara syskon uppnås en avsevärd avgränsning. Huruvida ett syskon som inte är sammanboende med den initialt skadade skall omfattas av rätten till ersättning, är ur flodvågsperspektivet en marginell fråga.s. 543