2 · Föreningsbildningen

1.I svensk rätt fordras, för att det skall föreligga en association i juridisk mening, att ett antal individer och/eller juridiska personer har gått samma för — träffat avtal om — att i organiserade former under viss tid eller tills vidare samverka för en gemensam målsättning. En association skall således vara grundad på en frivillig rättshandling: föreningen utgör nämligen en form av samverkan mellan enskilda individer. Härigenom skiljer sig associationerna från andra helt eller delvis offentligrättsliga organisationer som grundas på rättsligt tvång. Detta synsätt är inte specifikt eller unikt för den svenska rättsordningen. Samma synsätt präglar t.ex. 1980 års EU-sponsrade konvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen). Konventionen gäller tillämplig lag vad gäller ”avtalsförpliktelser” (artikel 1:1). Gemenskapsdomstolen har beträffande artikel 5:1 i 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område sagt att förhållandet mellan medlemmarna i en association — både vad gäller den relation som uppkommer genom att medlemmen inträder i associationen och det förhållande som gestaltas av associationsorganens beslut därefter — skall betraktas som varande av avtalsrättslig art. Domstolen kom till i princip samma slutsats vad gäller ett aktiebolags bolagsordning i samband med Brysselkonventionens artikel 17 (Powell Duffryn plc v. Wolfgang Petereit (C-214/89) [1992] I REG s.1745, 1774f, domsgrunderna 16f.)s. 467

2.Utöver avtalsrättens allmännare regler saknas det i svensk rätt lagfästa regler för hur ekonomiska och ideella föreningar skall bildas. Denna återhållsamhet kan sägas vara principiellt betingad, om principen att det oftast är bättre att lagstifta i underkant än i överkant (prop. 1997/98:116 s. 181) accepteras. De upprepade försöken att få till stånd en ramlagstiftning för ideella föreningar i har hittills misslyckats. Istället har utvecklingen ”överlämnats till rättstillämpningen”, vilket innebär att lagstiftaren avstått från att närmare reglera vissa frågor och istället låtit domstolarna utforma nya regler genom att tilllämpa allmänna rättsgrundsatser på nya omständigheter eller genom att ex analogia härleda nya regler ur tidigare erkända regler. Vid utarbetandet av regler och principer vad gäller de ideella föreningarna kan följande rättskällor komma till användning: (i) allmän lagstiftning beträffande den verksamhet som föreningen bedriver; (ii) stadgarna (som tolkas enligt avtalsrättsliga principer); (iii) intern praxis vad gäller förhållandena inom föreningen (men naturligtvis inte i förhållande till utomstående); (iv) god föreningssed (d.v.s. sådana regler som kan anses återge en inom den aktuella föreningstypen allmänt accepterad standard av acceptabel kvalitet), med de förändringar som detta kan leda till över tiden; (v) paralleller från andra regelområden, såsom t.ex. lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (”föreningslagen”), allmänna associationsrättsliga respektive avtalsrättsliga grundsatser; (vi) rättspraxis (prejudikat); och (vii) doktrinen. Aktiebolagslagen anses vara så omfattande och ha en sådan struktur att i alla fall vissa frågor uttömmande regleras i akitebolagslagen, med uteslutande av allmänna rättsgrundsatser (NJA 1997 s. 418 å 449). Detta konstrasterar tydligt mot förhållandena vad avser ideella föreningar (inklusive den nya typen registrerade trossamfund), för vilka lagfästa regler i synnerligen hög grad saknas (LTS reglering är rudimentär). Utrymmet för att beträffande ideella föreningar tillämpa allmänna rättsgrundsatser — hämtade kanske främst ur den allmänna associationsrätten och avtalsrätten — får därför anses vara betydande. På goda grunder kan antas att rättsutvecklingen vad gäller ideella föreningar inte har avslutats. I de fall de i princip oskrivna reglerna för ideella föreningar inte ger tillräcklig stadga (främst vad avser likvidation) tillhandahåller LTS särskild reglering (jfr prop. 1997/98:116 s. 33). Enligt rättspraxis skall stor försiktighet iakttas vad gäller analogislut från reglerna om ekonomiska föreningar vad gäller ideella föreningar; samma syn torde göra sig gällande beträffande analogin från reglerna om ekonomiska föreningar vad gäller de den särskilda formen av (registrerad) ideell förening som de registrerade trossamfunden utgör.s. 468

3.Bildandet av föreningar sker genom att enskilda individer eller juridiska personer går samman i enlighet med avtalade stadgar eller andra frivilligt antagna regler; därtill kommer för registrerade trossamfund och ekonomiska föreningar registrering. I lagstiftningen anses denna allmänna princip framgå av 7 § LTS, som för registreringen uppställer kravet att rekvisit motsvarande den ideella föreningens bildande skall vara uppfyllda (prop. 1997/98:116 s. 25). Enligt 5 § 2 pkt förordningen (1999:731) om registrering av trossamfund skall till en ansökan om registrering fogas ”en kopia av protokoll eller annan handling som visar att trossamfundet har antagit stadgarna eller grunddokumentet”. För att rätt kunna tolka denna bestämmelse måste erinras om vad ”trossamfund” betyder i sammanhanget. ”Trossamfund” betyder här en ”religiös gemenskap vari ingår att anordna gudstjänst” (2 § LTS) men som inte utgör en juridisk person: ”trossamfundet” — till skillnad från en juridisk person — har ingen rättslig existens skild från de individer som utgör gemenskapen. I svensk rätt kan endast fysiska och juridiska personer vara rättssubjekt och ha rättskapacitet. Det innebär att endast fysiska och juridiska personer kan äga egendom, ha fordringar och skulder m.m. I den mån grupper och enheter inte uppfyller de krav som rättsordningen ställer för att en juridisk person skall anses föreligga har alltså gruppen eller enheten ingen rättskapacitet (SOU 2006:41 s. 233). För att ett ”trossamfund” skall kunna anta stadgar på ett för de till trossamfundet hörande enskilda individerna rättsligt förbindande sätt krävs att detta beslut fattas på sätt som enligt den svenska rättsordningen medför sådan bundenhet.s. 469

4.Stadgarna är av avtalsrättslig natur; och avtalsslutande är en rättshandling som kräver samtycke av den som skall bli bunden av avtalet. Huvudregel enligt svensk är rätt att ett avtal endast är bindande för parterna (förpliktande tredjemansavtal erkänns inte); dessa kan inte utan särskilt lagstöd eller utan särskilt bemyndigande (fullmakt) eller kompetens på annan grund träffa avtal som är bindande för andra än dem själva. (En annan sak är att svensk rätt erkänner gynnande tredjemansavtal.) Det skall observeras att svensk rätt i allmänhet ogillar att juridisk bundenhet uppkommer genom passivitet, särskilt i förhållande till privatpersoner. Domstolarna har varit påfallande ovilliga att låta bundenhet följa på passivitet utan lagstöd.s. 470

5.Innan föreningarna bildas finns inget organ med behörighet att med bindande verkan också för dem som inte är medlemmar eller för medlemmarna utöver vad som följer av medlemskapet, utfärda normer. Antagandet av stadgarna kan därför ske på i princip två olika sätt: antingen (i) direkt genom att de tilltänkta medlemmarna antar stadgarna eller (ii) indirekt genom att de var och en uppdragit åt något ”organ” (också en enskild person) att för deras räkning, enligt vanliga mellanmansrättsliga principer, företa den rättshandling antagandet av stadgar innebär. I praktiken föreligger det därför ingen skillnad mellan 5 § 2 förordningen om registrering av trossamfund och 5 § 2 förordningen (1987:978) om ekonomiska föreningar, som föreskriver att ansökningshandlingen skall ledsagas av en kopia av protokoll från sammanträde med föreningens medlemmar som visar att dessa har antagit stadgarna; av samma grundläggande innebörd är 3 §, 3 pkt aktiebolagsförordningen (1975:1387), som föreskriver att registreringsansökan skall åtföljas av ”kopia av protokollet vid konstituerande stämman”. Jfr också 8 § förordningen (1994:1933) om register över europeiska ekonomiska intressegrupperingar, som föreskriver att avtalet om att bilda intressegrupperingen skall ges in i original eller i kopia.s. 470

6.Det är inte registreringsmyndigheten, utan allmän domstol, som har att pröva huruvida vissa stadgar har antagits av vissa personer. Kammarkollegiets prövning enligt LTS är av endast formell, inte materiell, art, liknande den som gäller för Bolagsverkets prövning avseende t.ex. aktiebolag (prop. 1997/98:116 s. 25). Det kan alltså mycket väl tänkas att stadgar registreras som i efterhand visas vara bristfälliga i det avseendet att de inte har antagits av de personer som påstås vara medlemmar i en viss förening. Även om ett organisationsnummer har tilldelats kan frågan huruvida den påstådda juridiska personen verkligen bildats genom avtal fortfarande prövas (jfr NJA 1990 s. 65).s. 471

7.Det finns lagstadgade undantag från principen att bildandet av associationer är frivilligt. Vad gäller t.ex. vissa samfälligheter föreskrivs att konstituerande möte skall hållas även om alla delägare inte så önskar och bildandet kan framtvingas genom myndighets ingripande (21 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter jfrd. med 7 §, 2 st). Själva frågan om bildande är alltså inte föremål för omröstning vid det konstituerande mötet. Delägarnas intressen säkerställs emellertid genom en rad andra bestämmelser beträffande bl.a. kallelse till sammanträde och stämma (9, 21, 47 §§); röstmajoriteter (avseende andra beslut än bildandet) (22 §), inklusive kvalificerad majoritet för vissa fall (12 §, 2 st); klander av beslut fattade vid sammanträdet eller stämman (15, 23, 53 §§), föreningsstämmans godkännande av den stat som ligger till grund för uttaxeringar av bidrag till föreningen (41 §); klander av uttaxering (46 §); rösträtt vid stämman (47, 49 §§); och styrelsens skyldighet att lämna upplysningar till stämman (50 §). Motsvarande bestämmelser saknas för registrerade trossamfund, vilket bl.a. beror på att något bildande av registrerade trossamfund utan deltagande och samtycke av de tilltänkta medlemmarna inte kan ske.s. 471