Stycket

1.4.1 Manskapsrätt I fallet AD 2002 nr 43 avslutade en person på egen begäran sin anställning som överstyrman vid bolaget när han tjänstgjorde ombord på ett av bolagets fartyg. Fartyget befann sig i Västindien när anställningen upphörde. Kostnaden för hemresa uppgick till 7 666 kr. Personen och hans arbetstagareförbund krävde att bolaget skulle stå för denna kostnad. Sjöfartens arbetsgivareförbund motsatte sig att betala. I ett kollektivavtal som gäller för fartygsbefäl på utlandsflaggade fartyg föreskrivs att den anställde har rätt till fri hemresa efter avslutad tjänstgöring. I målet var fråga om personen efter egen uppsägning och efter iakttagande av den för honom gällande uppsägningstiden lämnade anställningen när fartyget befann sig i Västindien. Arbetsdomstolen kom till slutsatsen att den omtvistade bestämmelsen i kollektivavtalet inte kunde ges den innebörd att hemresan skulle betalas av arbetsgivaren. Eftersom personen ostridigt hade sagt upp sig och, efter iakttagande av den för honom gällande uppsägningstiden, avslutat sin tjänstgöring skulle talan inte bifallas. 4.2 Ramavtals verkan På sjöfartens område gäller en ramöverenskommelse med riktlinjer för avtal om krigsrisktillägg och krigsolycksfallsförsäkring. I fallet AD 2003 nr 94 gällde tvisten tolkningen av gällande ramöverenskommelsen, nämligen § 2 som anger att man vid fastställande om det föreligger risk för krigshandlingar inom ett visst område skall hänsyn bl.a. tas till Utrikesdepartementets bedömningar samt om försäkringsbolagen höjt sina premier på grund av krigsfara. Frågan var om dessa kriterier kunde anses vara exklusiva. Av utredningen kring tillkomsten av överenskommelsen menade domstolen att det framgick att det i samband med tillkomsten av ramöverenskommelsen inte förekom någon diskussion som föranleder bedömningen att § 2 har en annan innebörd än den som följer av ordalydelsen, vilket var att parterna skulle sluta avtal om krigstillägg.s. 295