Stycket

4.Om en köpare betalar till mäklaren, trots att denne inte fått fullmakt att ta emot betalning för säljarens räkning och trots att det inte finns ett depositionsavtal (som då innefattar en fullmakt från säljaren), är betalningen inte gällande mot säljaren. En förskingring av mäklaren går i så fall på köparens risk. Skulle mäklaren emellertid vidarebefordra beloppet till säljaren, kan man utgå från att köparen i motsvarande mån blir befriad och således kan åberopa sin betalning till mäklaren mot säljaren; mäklaren har då betalat köparens skuld till säljaren. Om mäklaren bara vidarebefordrar ett delbelopp till säljaren och räknar av resten som provision eller räknar av hela handpenningen som provision, uppkommer frågan om köparen kan åberopa hela sin betalning mot säljaren. Saken prövades i NJA 2007 s. 86, där mäklaren räknat av hela handpenningen som provision och säljaren bestred att han fått någon betalning från köparen. Eftersom mäklaren överlämnat en kvittens till säljaren, enligt vilken denne upptagits som betalare av handpenningen, och säljaren inte ifrågasatt att det belopp som kvittensen tog upp avsåg den inbetalning som köparen gjort direkt till mäklaren, och inte heller krävt att mäklaren skulle vidarebefordra det uppburna beloppet, ansågs säljaren ha godkänt att köparen betalat handpenningen till mäklaren (trots att denne inte fått fullmakt). Godkännandet hade visserligen inte meddelats köparen, men eftersom en uppdragsfullmakt (fullmakt enligt 18 § avtalslagen) gäller till förmån för en tredje man även om denne inte kände till uppdragsfullmakten när han avtalade med fullmäktigen, är det följdriktigt att en för tredje man okänd ratihabition också berättigar tredje man.s. 943