Jfr NJA 1996 s. 509, där sådana hänsyn dock inte har tagits. Se Michael Bogdan, ”Klippanmålet och internationell skadeståndsrätt”, JT 1996–97 s. 782–787, särskilt s. 785–787; Lennart Pålsson, SvJT 2001 s. 789–790.
Hänvisas från p. 2 (s. 939)
2.Att den utomobligatoriska förpliktelsen i enlighet med förordningens kollisionsregler är underkastad en viss lag hindrar enligt art. 17 inte att man vid bedömningen av uppträdandet av den person vars ansvar görs gällande skall ta hänsyn, ”som en sakfråga och i den mån det är lämpligt” till lokala ordnings- och säkerhetsbestämmelser på platsen och vid tiden för den ansvarsgrundande händelsen. Det kan exempelvis tänkas att man i vissa fall vid tillämpningen av deliktstatutets culparegel inte kan anse personen i fråga ha agerat vårdslöst när skadan uppstått trots — eller kanske t.o.m. på grund av — att han följde lokala säkerhetsföreskrifter. Här rör det sig inte om ”tillämpning” av dessa föreskrifter utan endast om att de beaktas som faktum (art. 17 talar om ”sakfrågor”). Den tillämpliga lagen kan för övrigt ta hänsyn även till andra fakta med anknytning till utländska förhållanden; vid bestämmande av ett ideellt skadestånd enligt tillämplig svensk rätt borde man exempelvis kunna ta hänsyn till pengarnas köpkraft i den skadelidandes vanliga vistelseland eller till hans etnisk-kulturella bakgrund (t.ex. genom att beakta den känslomässiga betydelsen av vissa familjeband).s. 939