NJA 2005 s. 462 (Lundgren), NJA 2005 s. 805 (Åke Green), NJA 2007 s. 295 samt senast Högsta domstolens dom den 21 september 2007 i mål nr T 672-06.
Hänvisas från p. 16 (s. 870)
16.Att uppenbarhetsrekvisitet ska tillämpas även i förhållande till Europakonventionen framgår endast av förarbetsuttalanden. Om rättstillämparen i ett enskilt fall skulle komma fram till att uppenbarhetsrekvisitet skulle innebära en begränsning av konventionens praktiska och effektiva genomslag, torde dessa förarbetsuttalanden kunna åsidosättas. Högsta domstolen har i flera avgöranden slagit fast att sådana uttalanden om en lagregels innebörd som har gjorts i lagförarbeten eller rättspraxis måste kunna frångås när detta krävs enligt den konventionstolkning som kommer till uttryck i Europadomstolens avgöranden. 3.4 Uppenbarhetsrekvisitet bör tas bort Det börjar närma sig 30 år sedan normprövningsrätten fördes in i grundlagen. Trots den tidvis intensiva debatten om vad detta rekvisit ska anses innebära, torde det enda som kan sägas med säkerhet i frågan vara att rättsläget fortfarande är oklart vad gäller den närmare förståelsen av uppenbarhetsrekvisitet. Finns det någon juridisk rådgivare som hade kunnat ge en användbar prognos om pingstpastorn Åke Green hade ställt frågan om de juridiska konsekvenserna av hans predikan innan han fällde sina yttranden om homosexuella? Det må ha varit möjligt att ge en rimlig prognos angående innebörden av lagen om hets mot folkgrupp. Men tillämpningsområdet för den lagen begränsas av skyddet för yttrande- och religionsfriheten i Europakonventionen, som i sin tur begränsas genom uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 14 § RF och dess förarbetskoppling till 2 kap. 23 § RF. Härigenom skulle en juridisk rådgivare ha behövt bedöma innebörden av uppenbarhetsrekvisitet för att kunna ge ett adekvat svar på en hypotetisk fråga från Åke Green. Det kan starkt ifrågasättas om en sådan bedömning skulle ha haft något praktiskt värde. Det anses för övrigt fortfarande, efter Högsta domstolens avgörande i Åke Green-målet, oklart vilken närmare konstitutionell status som konventionen har i Sverige och på vilket sätt den förhåller sig till regeringsformens bestämmelser i 2 kap. om grundläggande fri- och rättigheter.s. 870