I det s.k. Lassagårdsmålet (RÅ 1997 ref. 65) tillskapade Regeringsrätten på motsvarande sätt ett rättsmedel som öppnade en möjlighet till överklagande trots att det svenska regelverket innehöll ett otvetydigt fullföljdsförbud (se författarens artikel EU-medlemskapets influenser på dömandet, SvJT 1999 s. 840 f.). I fall som dessa handlar det inte längre om fördrags- eller konventionsvänlig tolkning utan om att dom stolarna genom rättsskapande verksamhet rättar till de fel som man anser att lagstiftaren har begått.
Hänvisas från p. 8 (s. 792)
8.När det särskilt gäller Europakonventionen har Högsta domstolen och Regeringsrätten, utan att utnyttja sig av möjligheten till normprövning enligt 11 kap. 14 § jämfört med 2 kap. 23 § RF, visat sig klart obenägna att tillämpa svenska föreskrifter på ett sätt som skulle ha riskerat att deras avgöranden kunnat underkännas vid en prövning i Europadomstolen. I den så kallade Lundgrendomen (NJA 2005 s. 462) och även i senare beslut har Högsta domstolen gått så långt att man för att tillgodose Europadomstolens praxis de facto har tillskapat erforderliga rättsmedel, vilket gjort det möjligt att utan lagstöd döma ut ideellt skadestånd vid överträdelse av konventionsbestämmelserna. Hans Danelius sammanfattar rättstillståndet väl när han säger att de högsta instanserna numera är beredda att gå långt för att ge effekt åt konventionen även i fall då den inhemska lagen talar för andra lösningar.s. 792