Stycket

21.Se även NJA 2004 s. 830, refererat i 2.1 nedan. 2. Skadeståndet. 2.1. Personskada. Frågan om ersättning till närstående till dödad person enligt 5 kap. 2 § 1 st. 3 SkL har varit uppe i ett par HD-fall. De psykiska besvär som de närstående kan tillfogas betraktas som en personskada, varvid beviskravet rörande skadan är lindrat (se prop. 2000/01:68 s. 36 och 71). Ideellt skadestånd bestäms i detta läge som en form av ersättning för sveda och värk och har följt liknande schabloner (i och för sig ett ganska diskutabelt resonemang med tanke på skillnaden mot de fysiska skador som ersättningen annars avser). Beloppet har enligt praxis motsvarat ersättning för ett års akuttid med annan vård än sjukhusvård. I NJA 2004 s. 26 fann HD också en sådan schablonmässig bedömning motiverad, varvid emellertid framhölls att olika schabloner kunde tillämpas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. När det gällde uppsåtligt dödande antogs de psykiska besvären i allmänhet vara så allvarliga att rimligen dubbelt som högt belopp som annars borde utgå, vid denna tid 50 000 kr till vart och ett av den dödades barn.s. 560