Stycket

18.NJA 2005 s. 443 gällde en skadeståndstalan av staten mot konkursförvaltare på grund av underlåtenhet att väcka talan om återvinning och att höra staten såsom särskilt berörd borgenär i återvinningsfrågan. I det förra avseendet ogillades talan, varvid HD bl.a. framhöll att den rent juridiska bedömning som förekommit inte varit uppenbart felaktig — en regel motsvarande den som tillämpas beträffande liknande fel av domstolar och andra myndigheter (se bl.a. NJA 2003 s. 285). Att underlåta att höra staten före beslutet ansågs däremot som oaktsamhet, och HD:s majoritet ansåg förvaltaren skadeståndsskyldig enligt 17 kap. 1 § konkurslagen, varvid det dock jämkades till hälften enligt 1 st. andra meningen med hänsyn till statens underlåtenhet att själv vidta åtgärder med anledning av en anteckning i förvaltarberättelsen som visade möjligheten till återvinning. — Kravet på uppenbart fel för att skadestånd skulle utgå vid juridiska bedömningar kan tänkas få betydelse för advokaters ansvar för liknande fel mot klienter; här kan dock avtalsförhållandet tänkas innebära en viss skärpning av culpaansvaret. I vart fall lär denna milda bedömning inte vara lika motiverad vid förbiseenden från advokatens sida, t.ex. när han inte beaktar ett tillämpligt lagrum eller ett avgörande prejudikat. När det gäller misstag av domstolarna, lär förbiseenden bedömas strängare än felaktig lagtolkning.s. 559