Stycket

16.1.5. Ren förmögenhetsskada i andra fall. En annan ganska betydelsefull nyhet i svensk rätt utgör domen i NJA 2005 s. 608. Utom kontraktsförhållanden gäller enligt SkL som huvudregel att skadestånd för ren förmögenhetsskada utgår bara vid brott (2 kap. 2 §; se dock undantag rörande det allmännas ansvar i 3 kap. 2 och 3 §§). I 2005 års fall utdömde emellertid HD ersättning vid medverkan till annans kontraktsbrott. I målet hade en hyresrätt till en hamburgerrestaurang överlåtits till ett bolag, där utan överlåtarens vetskap aktiemajoriteten redan innehades av ett konkurrerande restaurangföretag som agerat i samförstånd med förvärvaren för att få kontroll över lokalen. Säljaren, som inte kunde tänka sig att avhända hyresrätten till en konkurrent, hade alltså svikligen förletts att ingå avtalet. Förvärvaren började kort därefter driva hamburgerrestaurang under konkurrentens kännetecken, vilket medförde omsättningsbortfall för överlåtaren. Denna krävde skadestånd av det andra restaurangföretaget. Enligt HD borde det i svensk rätt — liksom i vissa utländska rättssystem — föreligga skadeståndsansvar för en tredje man som på ett kvalificerat otillbörligt sätt ingriper i andras avtalsförhållanden, så att den ena avtalsparten vidtar avtalsstridiga åtgärder till skada för andra parten. I målet hade inte framkommit något som talade för att konkurrensrättsliga hänsyn skulle göra svarandens handlande försvarligt, utan det utgjorde ett tydligt avsteg från vad som måste krävas av en kommersiell aktör. Fallet ansågs så allvarligt att svaranden borde åläggas skadeståndsskyldighet. — Man bör visserligen inte överdriva avgörandets betydelse för rättsutvecklingen; utomobligatoriskt ansvar för ren förmögenhetsskada har ålagts också i andra situationer (se t.ex. NJA 1987 s. 692, NJA 1996 s. 700 och NJA 1998 s. 520), och kravet på kvalificerad otillbörlighet inskränker räckvidden av prejudikatet. Vad som har skett är väsentligen att svensk rätt infört ett liknande ansvar som förekommer utomlands i denna speciella situation. Men från principiell synpunkt har ändå avgörandet stort intresse.s. 559