Stycket

11.I NJA 2004 s. 662 ansågs EES-avtalet genom sitt genomförande i svensk rätt vara en självständig grund för att ålägga staten ersättningsskyldighet för skada vållad enskilda genom att staten överträtt avtalet. Ansvaret grundades alltså inte på SkL, varför staten inte kunde åberopa förbudet i 3 kap. 7 § denna lag om att talan på grund av beslut av regering och riksdag förutsätter att beslutet upphävts eller ändrats. Skadeståndsfrågan bedömdes här på samma sätt som om det gällt överträdelser av EG-rätten. Majoriteten ansåg sig här böra följa EFTAdomstolens bedömning. En minoritet kom till motsatt resultat, väsentligen på den grund att EFTA-domstolens yttranden inte på samma sätt som EG-domstolens var bindande för en nationell domstol.s. 557