Stycket

4.Liksom i tidigare rättsfallsöversikter (se senast SvJT 2004 s. 829 ff.) omtalas utom rättsfall från NJA vissa hovrättsdomar från perioden refererade i serien Rättsfall från hovrätterna (RH). Dessutom nämns ett par domar från miljööverdomstolen (MÖD) och ett fåtal andra hovrättsdomar från 2003, vilka återgetts i publikationen Försäkring och skadestånd, del A (RFS); de hann aldrig komma med i föregående översikt. Några senare årgångar av publikationen har inte kommit ut; den skall tydligen upphöra. — Materialet från hovrätterna är alltså mindre än i föregående översikter. 1. Förutsättningar för ansvar. 1.1. Culpaansvar m.m. Casus mixtus (även casus mixtus cum culpa) är en speciell ansvarsgrund, som innebär att den ansvarige som genom en otillåten — kriminaliserad eller kontraktsstridig, vanligen uppsåtlig — handling fått besittning till en sak sedan svarar för att saken skadats av våda. Det föreligger alltså culpa i kombination med en ren olyckshändelse. Principen innebär närmast ett avsteg från kravet på adekvat orsakssamband mellan handling och skada. Den illustreras av rättsfallen NJA 2004 s.746 I och II, som båda gällde skadeståndsskyldighet för passagerare i olovligt tillgripna bilar, sedan bilen skadats på grund av förarens vårdslöshet. I det ena fallet hade passageraren inte bara följt med två kamrater i den tillgripna bilen — det skulle inte varit tillräckligt för ansvar — utan deltagit i bilfärden och planeringen av denna; han ansågs ha haft besittning av bilen tillsammans med kamraterna. Det förelåg ett orsakssamband mellan handlandet och skadan, och även om det var diskutabelt om sambandet var adekvat ansågs passageraren ersättningsskyldig enligt casus mixtus-principen. I det andra fallet hade passageraren jämte tre kamrater olovligen gjort en tur med en bil som tillhörde fadern till en av dem, varvid bilen skadats. Han ålades skadeståndsansvar med en liknande motivering. Tydligen krävs det en viss aktiv befattning med den skadade egendomen för att ansvar skall inträda.s. 554